Filosofie doktor Samu Nyström anser att det bästa i den akademiska världen och i en forskares vardag är möjligheterna att bekanta sig med det mänskliga livets olika dimensioner, såväl genom forskningsobjekt som genom olika arbetsgemenskaper. Nyström har fått sitta med i ambulanser på uttryckningar, besöka hem som tillhör personer som utmärkt sig på ett nationellt plan inom många olika livsområden och han har fått se många sådana platser som bara få människor får se – allt tack vare sina forskningsuppdrag.

– Därtill har jag fått bekanta mig med otaliga människoöden, gemenskaper och platser med hjälp av mitt källmaterial, berättar Nyström.

Forskningsarbete är som att läsa en deckare. För att kunna besvara sina forskningsfrågor måste man bekanta sig med ämnet och kontexten samt leta efter och forska i bevarade källmaterial. Forskning i nyare tider innebär dessutom att man måste intervjua sådana personer som kan förväntas vara viktiga informationskällor. Man måste behärska helheten väl för att kunna hitta väsentlig information för sin forskning i det mångsidiga och ofta slumpmässigt utformade materialet. Då arbetet är slutfört presenterar man sina resultat och de slutsatser som har lett till dem för en större allmänhet.

Efter att Nyström avlade sin doktorsexamen har han varit verksam som fri forskare och föreläsare. Bland hans uppdragsforskningar kan nämnas Oodi sivistykselle (2014), ett verk som behandlar Helsingfors arbetarinstituts historia. Som bäst är Nyström med och bearbetar flera olika fackböcker som kommer att publiceras inom den närmaste framtiden.

Han håller också på att arbeta med en post doc-forskning som utvidgar ämnet han behandlade i sin doktorsavhandling. Nyström forskar i stadssamhällen i Helsingfors och Stockholm under kristiderna i början av 1900-talet, det vill säga världskrigen och den stora depressionen.

– Det centrala forskningsobjektet är välviljan som var synlig i vardagen. Det är alltså fråga om hur medlemmarna i splittrade stadssamhällen hjälpte sina medmänniskor i olika problem de mötte i sin vardag, berättar Nyström.

I forskningsprojekt uppstår det ofta en mängd fortsatta frågor som en forskare borde fördjupa sig i bättre och som skulle kräva alldeles egna forskningsprojekt. Det här har också Samu Nyström upplevt.

– Min lista på forskningsfrågor är redan ganska lång vid det här skedet. Jag förstår nu varför äldre kollegor beklagar sig över hur lite man egentligen hinner forska under sin livstid.