Tillbaka

Samu Nyström

Samu Matias Nyström
5.6.1975 Helsingfors

Filosofie magister 2004, filosofie doktor 2013 (Finlands och Nordens historia), Helsingfors universitet

Fri forskare och akademisk diversearbetare 2013–,
Doktorand vid Helsingfors universitet 2004–2013,
Privat yrkesutövare och fackförfattare 2004–,
Forskare i projektet Ensihoidon historia (Helsingfors stad) 2004–2005,
Ledare för projektet Lääkärit suomalaisessa yhteiskunnassa (Finska läkarförbundet) 2007–2010,
Forskare i Helsingfors stads räddningsverks historieprojekt 2010,
Redaktör för projektet Suomalaisen väestönsuojelun historia (SPEK),
Samarbetskoordinator för Helsingfors universitets läroämnen i historia 2007–2012,
Forskare i projektet Medi-Helin historia (Medi-Heli ry) 2013
Forskare i projektet Helsingin suomenkielisen työväenopiston historia 2013–2014.

Forskningsteman:

Allmänt: Stadshistoria, kommunalförvaltningens historia, hälsovårdens historia, bildningshistoria

Särskilt: stadssamfund och stadslivet under kristid, läkarprofessionens historia, befolkningsskyddets och räddningsväsendets historia, akutvårdens historia, fria bildningsarbetets historia

Priser och utmärkelser:

Pris för sin doktorsavhandling från Helsingfors universitets Koskimies fond 2014

 

Bild: Pekka Lähteenmäki
Text: Samu Nyström och Riitta-Ilona Hurmerinta (red.)

Översättning: Sonja Tiilikainen
Språkgranskning: Jonas Franzon

Forskarstudierna gav upphov till mycket forskning – lyckligtvis också en doktorsavhandling

Utvecklingen av Samu Nyströms forskarkarriär kunde sägas vara ett typexempel på hur forskningens tematik härrör ur och betingas av de invecklade saker historieforskare arbetar med då de försöker bedöma hur och varför olika mänskliga processer utvecklas och fortskrider. För Nyströms del har olika forskningsteman uppkommit ur en kombination av målsättningar och tillfälligheter.

– Jag fick idén till min fortsatta forskning via min pro gradu-avhandling, som behandlade två olika arbetsgemenskaper i Helsingfors under det finländska samhällets kritiska år 1917–1918. Trots att det är fråga om en tidsperiod som det har forskats i mycket, fanns ett tomrum i storlek av en storstads stadssamhälle. Därför blev ämnet för min doktorsavhandling krisen som stadslivet i Helsingfors genomgick under det första världskriget och inbördeskriget.

Ämnet för doktorsavhandlingen var alltså bekant från förut, och när finansieringen ordnade sig inom en relativt kort tid, hade Nyström som mål att snabbt bli doktor. Men en sak ledde till en annan, och snart märkte Nyström att han hade hamnat på sidospår och arbetade med ett forskningsuppdrag vars ämne var akutsjukvårdssystemets historia i huvudstaden.

Efter det här stod Finska läkarförbundets omfattande historieprojekt Lääkärit suomalaisessa yhteiskunnassa (’Läkarna i det finska samhället’) på schemat. Nyström blev vald som ledare och chefredaktör för projektet år 2007. Det här forskningsprojektet där fyra unga forskare – Nyström själv, filosofie doktor Ilkka Levä, filosofie magister Sari Aalto och filosofie magister Oona Ilmolahti – deltog var en inspirerande och lärorik process för Nyström. Det historiska verket Vapaus, terveys, toveruus. Lääkärit Suomessa 1910–2010 publicerades som resultat av projektet och Nyström känner sig mycket stolt över det.

– I det här projektet kunde vi fyra unga forskare tillsammans hitta många nya synvinklar på ett ämne som är intressant även internationellt sett.

Vid sidan av sin doktorsavhandling forskade Nyström också bland annat i räddningsväsendets och befolkningsskyddets historia. Delvis av en slump förändrades alltså tanken om snabbt avklarade studier till ett långvarigt sidospår av olika forskningsprojekt. Trots att modellen inte är sådan som studiehandböckerna rekommenderar, är Nyström nöjd med slutresultatet.

– När min doktorsavhandling äntligen blev färdig år 2013 hade jag redan mycket erfarenhet av att göra forskning och skriva fackböcker. Eftersom jag under årens lopp hade uppträtt mycket och undervisat vid universitetet, kändes det inte alltför för pirrigt att disputera.

"Efter laptopen är stadshistorikerns viktigaste arbetsredskap cykeln. Med cykel kan man ta sig överallt i staden, och när man trampar, får man i gång tankarna också", berättar den året runt cyklande Nyström. Bild: Samu Nyström.​
"Efter laptopen är stadshistorikerns viktigaste arbetsredskap cykeln. Med cykel kan man ta sig överallt i staden, och när man trampar, får man i gång tankarna också", berättar den året runt cyklande Nyström. Bild: Samu Nyström.​

 

Tillbaka