Jag upplevde inte mitt mest oförglömliga universitetsminne i Helsingfors och egentligen inte heller vid ett universitet, utan i Montpellier i södra Frankrike, där jag tillbringade läsåret 2008–2009 som utbytesstudent. Jag hann inte slutföra mina kurser för hösten, eftersom det vid universitetet utbröt en strejk som varade i ett par månader. Några professorer höll föreläsningar på stadens torg, men jag hade inte mycket arbete att göra – om ens något alls.

Jag fick dock tiden att gå: jag hittade en bostad och en italiensk rumskamrat, reste, bekantade mig med människor, prövade på billiga viner, studerade och lärde mig franska och dessutom ett par ord italienska. På våren försökte jag skriva en franskspråkig pro gradu-avhandling om ett historiefilosofiskt ämne som var obegripligt till och med för mig själv, och gav upp efter att ha skrivit tjugo sidor. Trots allt lyckades jag rafsa ihop minimiantalet studiepoäng (bland annat genom att studera grunderna i arabiska) och fortsatte att få studiestöd efter min återkomst till Finland, vilket jag har det vidsynta Helsingfors universitet att tacka för.