Jag slutförde aldrig mina universitetsstudier, och förklaringen är den typiska: efter att jag gav ut min bok började livet styra mig in på sidospår. Min författarkarriär fick en flygande start 2001 och tog därefter över all min tid.

I mina dikter undersökte jag till en början dynamiken mellan prosa och lyrik. I mitt debutverk gjorde jag detta genom sagor och korta, berättande dikter. Senare behandlade mina dikter myter och andra kulturer, men i synnerhet tvärkonstnärlighet och inverkan av rytm, musik och bilder. Förhållandet mellan dikten och läsaren – att dikten talar till sin läsare – är en särskilt viktig och ömsint fråga för mig.

Skrivandet är en kamp mot förstelning och mot att språket tynar bort. Jag har en ädel tro till att poesin stöder språket och ger andrum för det, att den fungerar som språkets och därmed också tankarnas och känslornas lungor, som ett slags regnskog. Däremot är det en helt annan fråga hur denna ädelhet förverkligas i mina egna skrifter. Den svåraste lärdomen är att inse att en text aldrig liknar det den potentiellt kunde vara. Man måste alltså finna sig i att texten förblir halvfärdig. En dikt blir aldrig färdig, men med tiden och genom finslipning tar den sin slutliga form. Detta är som en cirkel där den egna poetiken och diktens verklighet varje gång möts.

Jag är intresserad av strukturer och likaså av att införa prosa i dikter. Det senare har intresserat mig uttryckligen på grund av det strukturella och narrativa. Dessa saker kan dock lätt kväva diktens likt kvicksilver fritt flödande natur. Det känns som om jag ständigt försöker finna ett sätt att existera i språket, och i mina texter söker jag mig till dessa stora paradoxer. Det finns kraft i dessa slitningar, men de medför också sina svårigheter.

Antikythera

Antikythera, en diktapp för Ipad, är det största av alla mina arbeten hittills. Jag är intresserad av den digitala litteraturens möjligheter, i synnerhet interaktionen. Läsarens roll är central; på vilka olika sätt kan man uppleva en dikt och hur kan man själv påverka dikten?

I och med Antikythera har jag insett hur svårt det är att få finansiering för ett tvärkonstnärligt projekt, trots att till och med universitetet delvis är med och genomför det. Vi saknar sådana strukturer som skulle möjliggöra tvärkonstnärliga och tvärvetenskapliga projekt. Den moderna finska poesin innefattar många sådana faktorer som den digitala litteraturen är intresserad av, men på grund av nätverkens och finansieringens rigiditet är det ofta svårt att gå från ord till handling.

Mer information om appen Antikythera på finska och engelska:

• Saila Susiluotos essä om Antikythera
• Crucible Studios presentation av Antikythera