Vid den tidpunkt då Liksom skulle börja skriva sin pro gradu-avhandling bodde hon i Danmark, närmare bestämt i Christiania i Köpenhamn. Christiania har förklarat sig som en fristad och den är känd som en hemvist för konstnärer, anarkister och andra oliktänkande.

Liksom studerade antropologi och fick en idé om att börja forska i sin egen stadsdel för pro gradu-avhandlingen. Liksoms lärare i socialantropologi, Jeremy Gould, fattade genast tycke för idén. Liksom studerade dock kulturantropologi som sitt huvudämne, och Gould hade därför inte befogenhet att godkänna ämnet för avhandlingen. Således gick Liksom på mottagning hos sin officiella handledare, som var professor i finsk-ugrisk etnologi.

– Jag lade fram min idé. Professorn blev alldeles mållös och chockad och kommenterade inte alls mitt ämnesval, berättar Liksom.

Professorn återhämtade sig och föreslog att Liksom skulle kunna forska i utvecklingen av finsk-ugrisk interiör.

– Det hade något att göra med möbler. Den här gången var det jag som tappade hakan. Jag beslöt mig för att klara mig utan en pro gradu-avhandling. Jag planerade att göra ett uppehåll i mina studier, men slutligen blev avhandlingen helt och hållet oskriven. Vid senare eftertanke kunde jag ha erbjudit min idé någon annanstans, men det förstod jag inte då. Det uppstod en verklig kulturkrock mellan mig och professorn.

Lyckligtvis har tiderna förändrats sedan 1985.

– Numera skulle vilken professor som helst säkert bli överförtjust av ett ämne som Christiania.