Tillbaka

Robert Kajanus

Robert Kajanus
2.12.1856, Helsingfors – 6.7.1933, Helsingfors

Kompositör, kapellmästare och musiklärare

Musiklärare 1897–1926, Kejserliga Alexanders-universitetet (Helsingfors universitet från och med år 1919)
Dirigent för Helsingfors orkesterförening 1882–1895
Dirigent för Filharmoniska sällskapet 1895–1914
Dirigent för Helsingfors stadsorkester 1914–1932
Dirigent för kören Muntra Musikanter 1883
Sånglärare vid Helsingfors privatlyceum 1883–1884
Ledare för sin egen orkesterskola 1885–1914
Musiklärare vid Kejserliga Alexanders-universitetet 1897–1926
Dirigent för Tammerfors orkester 1898–1899, 1900–1901
Ledamot av Finska operans direktion 1916–1933

Ordförande för Tonkonstnärsförbundet i Finland 1917–1933
Ordförande för statens expertnämnd för tonkonst 1922–1933

Hedersutmärkelser
Professorstitel 1908
Hedersprofessor vid musikhögskolan i Ungern 1925
Filosofie hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1932

Kajanusgatan i Helsingfors uppkallades 1954 efter Robert Kajanus.

Text: Riitta-Ilona Hurmerinta
Bild: Wikimedia Commons
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Spridning av finländsk tonkonst

Robert Kajanus inledde sina musikstudier vid tolv års ålder. Han var en begåvad student och blev därför erbjuden en möjlighet att studera utomlands. Slutligen kom Kajanus att studera i Dresden, Leipzig och Paris under åren 1877–1882. Kajanus drömde om att bli violinist, men hans drömmar gick om intet eftersom han var vänsterhänt. Han bestämde sig för att i stället ägna sig åt komposition och orkesterdirigering. Utomlands stiftade Kajanus bekantskap med andra nordiska kompositörer, och de uppmuntrade honom att använda sig av folkmusik i kompositionerna. Därmed blev Kajanus en föregångare till den nationalromantiska inriktningen i finländsk tonkonst.

Kajanus ansökte om en tjänst som musiklärare vid musikinstitutet som Martin Wegelius hade grundat. Kajanus fick inte tjänsten och blev förargad över detta, men han tog sig i stället an andra uppgifter. År 1882 grundade Kajanus orkestern Helsingfors orkesterförening, som under 1895–1914 hette Filharmoniska sällskapet och sedan år 1914 har varit känd under namnet Helsingfors stadsorkester. Kajanus var verksam som dirigent för sin orkester i femtio års tid. Han grundade också en orkesterskola 1885 och en symfonikör 1888.

Ett porträtt av Robert Kajanus, målat av Albert Edelfelt (1905). Bild: Wikimedia Commons, från verket Bertel Hintze: Albert Edelfelt. Helsingfors 1949.

År 1889 skedde det en vändpunkt i Kajanus liv när han fick höra kammarmusik komponerad av Jean Sibelius. Därefter trappade han ned sitt eget komponerande och lade i stället fokus på att dirigera och på att göra Sibelius tonsättningar internationellt kända. Sibelius och Kajanus inverkan på varandra genom deras samarbete var ömsesidig, eftersom Kajanus komposition Aino blev en inspirationskälla för Sibelius då han komponerade sin symfoni Kullervo (1892).

Utöver orkestrarna i Helsingfors och Tammerfors var Kajanus även verksam som dirigent utomlands, bland annat i Oslo, New York, Ryssland och Ungern. Kajanus fick äran att uppträda tillsammans med sin orkester Filharmoniska sällskapet på världsutställningen i Paris 1900. Parisresan utvidgades till en konsertturné som utöver Norden också omfattade Tyskland, Holland och Belgien. Tack vare sina internationella kontakter lyckades Kajanus dessutom få många ledande konstnärer att uppträda i Helsingfors.

Vid sidan av sitt arbete som kapellmästare var Kajanus verksam inom många andra av musikens delområden. Han arbetade som musiklärare vid Kejserliga Alexanders-universitetet och Helsingfors universitet under 1897–1926, deltog aktivt i nordiska musikfestspel och främjade finländska tonsättares intressen inom olika organisationer. Därtill var han medlem i många musiksällskap, musikföreningar och akademier utomlands. År 1908 tilldelades Kajanus professors namn och 1932 blev han promoverad till filosofie hedersdoktor vid Helsingfors universitet.

Akseli Gallen-Kallela använde sina vänner Jean Sibelius och Robert Kajanus som modeller till sin målning Symposion (1894). Från vänster sett på målningen: Gallen-Kallela, Merikanto, Kajanus och Sibelius.

Källor och mer information om Robert Kajanus produktion:

 

Tillbaka