Teatervetenskap är ett litet läroämne som har att göra med en omfattande konstform, och därför kan det vara svårt att sätta ramar för sitt intresse. Det finns fortfarande ganska få forskare inom teatervetenskapen. På ett eller annat sätt sammanfaller forskningsobjekten: undervisning och forskning, historia och modern teater, teatern i hemlandet och fenomen som överskrider gränser, teorier och material, teater i praktiken och teaterforskning och så vidare. Det är inte möjligt att isolera sig, och inte heller förnuftigt med tanke på läroämnets särdrag. Jag känner mig allra säkrast när jag forskar i finsk teater och dess historia eller i nutida eller förflutna finska teaterföreställningar. Ofta undersöker jag teater i samband med någon annan samhällelig verksamhet.

Då jag blev pensionerad från min tjänst som professor i teatervetenskap, var mitt arbetsbord fullt av halvfärdiga manuskript. Jag hade inte haft möjlighet att finslipa dem på grund av undervisning, administrativa uppdrag och andra ärenden som hade bestämda tidtabeller och som jag hade blivit beordrad att ta hand om. Det kändes underbart att frigöra sig från allt detta: äntligen hade jag tid att fördjupa mig i skrivande och att slutföra mina egna forskningsprojekt. Det känns fortfarande lyxigt att dagtid få sitta vid det egna arbetsbordet. Min hjärna har trots allt inte anpassat sig till pensionen, och de halvfärdiga arbetena har inte tagit slut. Nya intressen uppstår ungefär i takt med att gamla arbeten blir slutförda. Den extra tiden har heller inte hjälpt mig att göra ett bestämt val mellan teaterhistoria och föreställningsanalys.

Trots denna förändring som har skett, har mitt arbetssätt i grunden förblivit oförändrad. Tidigare ledde jag flera historie- och bokprojekt och medverkade dessutom som skribent i andras projekt. Efter mina tjänsteår kändes behovet för helt egna arbeten som en befrielse. Då började jag till exempel skriva en bok om finska skådespelare. Nu känner jag mig åter inspirerad att delta i gemensamma forskningsprojekt vid sidan av mina egna projekt, men det är nu andras uppgift att leda projekten. Såsom tidigare finns det två slags forskning på mitt arbetsbord: Finlands nationalteaters historia under de konstnärligt och kulturpolitiskt intressanta 1970- och 1980-talen och varierande artiklar om företeelser som jag själv är intresserad av inom den moderna teatern.