Ett av mina minnen är förknippat med promotionen våren 2007, innan jag blev pensionerad i slutet av året. Studenterna i teatervetenskap hade under våren samlats varje vecka på mitt pro gradu-seminarium. Målet var att fira promotionen tillsammans, och därför stödde alla ivrigt varandra. De sista pro gradu-avhandlingarna blev färdiga i elfte timmen. I promotionen samlade vi oss efter midnatt till förbipasserande japanska turisters beundran för att bli fotograferade på Studenthusets trappor. Även universitetets kansler råkade vara på plats och fick delta i bilden.

Ett annat minne är förknippat med undervisningen. I ett metodseminarium som ingick i de fördjupade studierna skulle två studenter alltid inleda diskussionen om en aktuell artikel som hela gruppen hade läst på förhand. Jutta Junikkala och Sipriina Ritaranta skulle inleda en diskussion om inledningskapitlet i Elin Diamonds artikelsamling Performance and Cultural Politics. Junikkala och Ritaranta bevisade att de hade satt sig noggrant in i den svåra texten, vars ena del behandlade feministisk föreställningsforskning. I början av sitt anförande reste de sig lugnt och öppnade långsamt i samma takt sina mörka ylletröjor. Under dem hade de likadana t-skjortor som pryddes av texten ”Diamond Girls”, skriven i gyllene bokstäver. De hade hittat skjortorna av en slump i något varuhus. Deras finurliga performans fick alla seminariedeltagare att slappna av och möjligtvis löste den också upp vissa funderingar som kanske kört fast.