När jag kom till universitetet var nordiskt och internationellt föreningsarbete i teaterbranschen bekant för mig från mina tidigare arbetsplatser. Det var en självklarhet för mig att återigen åta mig arbete med teaterforskning i föreningsform. Jag var med och grundade föreningen Nordiska teaterforskare och var där verksam som styrelsemedlem och vice ordförande för min egen sektion. I styrelsen för vår internationella organisation International Federation for Theatre Research (IFTR) var jag med i tolv år, fyra av dem som vice ordförande.

Det allra viktigaste i föreningsarbetet har varit de forskningsinriktade diskussionerna och samarbetena. Min största merit som vice ordförande för IFTR är att jag grundade ett forum för nya forskare. Forumet ger en möjlighet för dem som nyligen har kommit in på en forskarbana att presentera det arbete de gör inför sin doktorsavhandling, oavsett vad kongressens tema är. Dessutom förpliktar forumet de meriterade forskarna att delta i diskussioner med de unga. IFTR har under de senaste åren utvecklats till en kongresskola där meriterade kolleger ger handledning i artikelskrivande och i andra färdigheter som en forskare ska ha. Tack vare IFTR och den internationella forskarskolan som ordnas varje sommar kände jag under en period största delen av de unga forskarna från olika länder. Jag har även varit med och grundat Föreningen för teaterforskning i Finland.

Jag var chef för Institutionen för allmän litteraturvetenskap, estetik och teatervetenskap vid Helsingfors universitet under åren 1994–1998. Därtill var jag vice prefekt och prefekt för Institutionen för konstforskning år 2007. De flesta av mina förtroendeuppdrag har trots allt sammanhängt med teater eller internationell verksamhet. Förtroendeuppdragen har omfattat bland annat medlemskap i några teatrars styrelser samt i Teatermuseets delegation och styrelse. Efter att ha blivit pensionerad har jag fortfarande ägnat en stor del av min tid till att bedöma både inhemska och utländska forskningsresultat, vilket kan vara tidskrävande eftersom de nordiska forskarna använder flera språk parallellt och också bedömarna ska förstå dessa språk.