Litteratur skrivs för läsarna – först då ett verk blir läst uppnår det sitt syfte. På sätt och vis skapar eller förutspår böcker och författare ändå sin målgrupp. Med hjälp av form och innehåll produceras, medvetet eller icke-medvetet, en prototyp av mottagaren: alla verk bjuder till sig sina läsare på lite olika sätt och tilltalar en vis typ av läsare. Den verkliga mottagaren kan eller vill inte alltid identifiera sig med prototypen, men den verkliga mottagarens förmåga att omvandla sig till en sådan mottagare som verket behöver är nyckeln till att förstå verket – ofta också till att läsaren kan njuta av verket fullt ut. 

– Då läsaren förstår texten på så sätt att en bild eller modell av författaren byggs upp, skapas det en växelverkan, konstaterar professor Pirjo Lyytikäinen.

Möjligheten till växelverkan bygger på författarens och läsarens gemensamma språk och kognitiva ramar (förmågan att förstå verkligheten, känslor, kategorier: överhuvudtaget allt det som skapar växelverkan och gemenskaper också i det vardagliga livet). För att läsa litteratur krävs det också kunskap om olika litterära ramar och en erfaren läsare har ofta skapat någon typ av förväntningar för olika genrer: allmänna modeller som styr hur vi uppfattar texter tack vare berättare, berättande, beskrivningar, karaktärer, intriger eller känslonyanser. Denna typ av förståelse är en slags språkkunskap som bygger på den vanliga språkkunskapen.

– Vi kan grammatiken i vårt modersmål utan att känna till de abstrakta reglerna och likaså behärskar vi – om vi har blivit utsatta för litteratur – läsandets regelbundenheter. Forskaren behövs ändå för att abstrahera och explicit formulera dessa regler, påminner Lyytikäinen.

En del av litteraturforskningens kärna är just att erbjuda hjälpmedel för litteraturläsning åt alla som är intresserade av litteratur eller undervisar i ämnet. Det är väsentligt att förstå att olika texter inbjuder till olika sätt att läsa. I dagens läge vore det speciellt viktigt att lära sig läsa långsamt. Exempelvis Volter Kilpis verk kräver långsam läsning: en förmåga att fördjupa sig i språket, njuta av dess nyanser och smaka på ordspråken. Modern litteratur innehåller likadan krävande ordkonst. Den är inte avsedd att slukas för intrigens skull och det finns heller inte personer i ordets traditionella betydelse.

– Det krävs att läsaren kommer ner i varv för att man ska kunna förstå Mikko Rimminens ordakrobatik. Antti Salminens verk Lomonosovin moottori kräver å sin sida förmåga att sluta söka efter en tydlig betydelse och istället bli förförd av den surrealistiska poesins och fantasiernas värld, beskriver Pirjo Lyytikäinen.