Mina bästa minnen från universitetet är de stunder då jag tillsammans med kolleger har åstadkommit något kollektivt. Ett speciellt varmt minne har jag av den tredje Nordiska idéhistoriska doktorandkonferensen (NIHK) som en grupp doktorander arrangerade vid Historiska institutionen år 2001.

Vi var en grupp på ca 7–8 personer som med stor entusiasm gick in för att arrangera en högklassig konferens, och vi lyckades ro hela projektet i land. Allt från finansiering till praktiska arrangemang, akademiskt innehåll, key note-föreläsare, middagar etc. förbereddes av gruppen in i minsta detalj. När sedan själva konferensen gick av stapeln kunde man känna i allt att vi hade lagt vår själ i detta och fortfarande vet alla vi som var med och arrangerade NIHK2001 att det är ett minne för livet.

Jag har minnesbilder av hur jag hyr en cykel åt en Princeton-professors fru, provsmakning av menyer på Sveaborgs officersmäss och en massa annat praktiskt. Den gången arbetade vi verkligen i grupp och kunde åstadkomma något stort.