Under sovjettiden var mina forskningsobjekt i rysk modernism och postmodernism förknippade med många tabun och förbud om vad och hur man får säga något eller forska i något. Samtidigt som jag kämpade med dem hade jag en chans att bekanta mig både med yngre och äldre underbara ryska forskare, varav flera senare blev mina samarbetspartners. Samarbetet har därefter fortsatt redan under flera generationer och håller i sig än i dag.

Juri Lotman och hans Tartuskola har varit särskilt viktiga för mig. Lotmans fru Zara Mints var en av de mest berömda forskarna i rysk symbolism. Efter att min doktorsavhandling blev färdig hade jag en chans att bekanta mig med dem båda. Vi anordnade det första Helsingfors-Tartu-seminariet om rysk litteratur år 1987. Därefter har seminarierna fortsatt vartannat år och i höst anordnas redan det XV:e seminariet.

Min bekantskap med de viktigaste representanterna för Tartuskolan väckte ett livslångt intresse för rysk kultursemiotik och därigenom för semiotik i en bredare omfattning. Det semiotiska begreppsparet ”eget och främmande” är en givande utgångspunkt som jag ständigt återkommer till då jag forskar i rysk historia och kulturhistoria och tolkar dess dramatiska skeden.

Mitt intresse för allmän kulturhistoria ledde på 1990-talet till ett våghalsigt försök att skriva läroboken Venäjän kulttuurihistoria (Rysslands kulturhistoria), som inte omfattade litteraturhistoria. Den var riktad till nybörjarrussister och andra som intresserade sig för ämnet. Utgångspunkten var en grundkurs som hade ordnats flera gånger. En litteraturhistorisk täckande översikt skrevs drygt tio år senare av andra, främst av mina före detta studenter.

Mitt intresse för finsk-ryska litteraturkontakter väcktes under 1970-talet då jag forskade i ryska symbolister. Jag stötte på deras Imatradikter och började noggrannare utreda vilka kontakter de hade till Imatra. I Imatra anordnades från och med slutet av 1980-talet internationella konferenser i semiotik och senare blev jag en del av denna verksamhet på många olika sätt.

När det gäller kulturkontakter har jag framför allt varit intresserad av sekelskiftet 1900, men också av den alldeles nyaste litteraturen. Ett av mina kommande projekt går ut på att utreda hurdan bild av Ryssland finländsk litteratur målar upp från och med författaren Paavo Rintala. Kulturkontakter är ett omfattande tema och det finns fortfarande mycket som är outforskat. Föreläsningsserien Studia generalia som behandlade ämnet fyllde varje gång föreläsningssalen med åhörare under hösten 2010.

 

YTTERLIGARE INFORMATION OM BILDERNA

Bild 7:

Bilden är tagen på Helsingfors järnvägsstation bredvid Moskvatåget i mitten av 1980-talet. Pekka Pesonen är i mitten av bilden, till vänster finns Ben Hellman, som i årtionden har varit hans närmaste finländska kollega och till vänster Roman Timentšik från Riga, numera professor vid Jerusalems universitet.

”Roman Timentšik är en rysk jude från Lettland. Han avlade sina studier i Tartu som discipel till Juri Lotman och Zara Mints. Till Helsingfors kom han tillsammans med Rigas ungdomsteater där han arbetade, eftersom han inte blev intagen till något universitet. Den passionerade forskaren fann sin väg till den slaviska samlingen vid Helsingfors universitets bibliotek, och det var där Ben Hellman och jag bekantade oss med honom. Våra vänskapsrelationer både som forskare och privatpersoner håller i sig än i dag. Timentšik har gjort sitt livsverk som professor i allmän litteraturvetenskap vid Jerusalems universitet. Han är dessutom känd runt hela världen som forskare i rysk modernism. I Finland var han senast 2012 då han var opponent vid en disputation i rysk litteratur vid Helsingfors universitet.”

Bild 8:

Deltagare i det första Tartuseminariet samlade till ett gruppfoto. Seminariet anordnades i det dåvarande Sovjetinstitutets ståtliga lokal i Eira (i den före detta och nuvarande byggnaden för Lettlands ambassad i Helsingfors). Från vänster till höger i främre raden är Zara Mints, Aila Laamanen och Peeter Torop och i bakre raden är Igor Tšernov, Juri Lotman, Sergei Isakov, Ljubov Kiseljova, Valeri Bezzubov, Arto Mustajoki och Johan Wrede.

Bild 9:

I Juri Lotmans hem i Tartu år 1992. På bilden är även hans son professor Mihail Lotman och tre av Mihail Lotmans sex barn.