Tillbaka

Pekka Hako

Vesa Pekka Hako
12.2.1957, Helsingfors

Filosofie magister 2000 och filosofie licentiat 2000 (musikvetenskap), Helsingfors universitet
Pedagogie magister 2003 (pedagogik), Helsingfors universitet
Därtill doktorandstudier i sociologi och studier i kommunikation vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet

VD 2011, Pekka Hako Productions Oy
Kulturråd 2007–2010, utrikesdepartementet (Washington D.C.)
Koordinator av finska operainspelningar 2001–2015
Verksamhetschef 1991–2000, Informationscentralen för finländsk musik
Ombud 1991‒2000, Stiftelsen för Främjande av Skapande Tonkonst
Ombud 1991‒2000, Finlands Tonsättares Sibeliusfond
Producent 1989–1991, Informationscentralen för finländsk musik
Assistent i pedagogik 1989, Helsingfors universitet
Musikförlagsredaktör 1987–1990, Edition Pan
Assistent i musikvetenskap 1987, Helsingfors universitet
Forskare 1986–1987, Finlands Akademi
Ledare och grundare 1983–1990, Musikskolan Musiikkihuone
Lärare i tangentinstrument 1983–1988, Musikskolan Musiikkihuone
Förlagsredaktör 1982–1986, Hellas-piano Oy
Sekreterare för Madetojastiftelsen 1980–1984, Finlands Tonsättare rf
Deltidsbibliotekarie 1980–1981, Institutionen för musikvetenskap vid Helsingfors universitet
Intendent 1979–1980, Vanda orkester

Musikredaktör och musikskribent 1979– (Rundradion, flera olika tidningar och tidskrifter)
Facklitterär författare 1981–
Manuskriptförfattare för, regissör till och producent av tv-program och dokumentärfilmer om kultur- och konstrelaterade ämnen 1989–
Manuskriptförfattare för och producent av utställningar om finländsk kultur 2006–

Bild: Heikki Tuuli
Text: Pekka Hako (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

En humanist som företagare

Jag blev företagare på grund av kulturbranschens dåliga sysselsättningsläge som har rått under de senaste åren. Arbetet som företagare har medfört ekonomisk osäkerhet, men också gett mig mental frihet. Överlag har arbetet som fackboksförfattare förändrats under de senaste par årtiondena: förläggaren vill utöver manuskriptet till en helt vanlig biografi också se en beräkning av inom vilken tid 300–400 exemplar kommer att säljas.

En facklitterär författares yrke har genomgått en avsevärd förändring i och med bokbranschens svängningar. Numera måste författaren också kunna sälja sina idéer och vara aktiv i sociala medier. Ett intressant ämne i sig leder nödvändigtvis inte längre till ett beslut om publicering. Förläggarna har upprepade gånger bett mig skriva en biografi om en och samma sångerska, just på grund av att verket då säkert skulle uppmärksammas i löpsedlarna.

Som producent av dokumentärfilmer är jag fullständigt beroende av stiftelsers välvilja. Bra idéer kräver påhittighet. Det finns knappt någon efterfrågan på dokumentärer om kultur och konst, men däremot verkar dokumentärer om missförhållanden i samhället alltid få offentlig finansiering. Det är alltså hård konkurrens om det finansiella stödet. Mitt arbete som diplomat i USA fick mig emellertid att inse den digra arbetsinsatsen som ligger bakom privat medelsanskaffning. Ingenting är en självklarhet.

I Finland är det svårt att få finansiering för medelstora kulturprojekt som kostar ett par hundra tusen euro om ansökaren är ett litet och kvickt produktionsbolag. Däremot är det lättare att få finansiering om flera offentliga anstalter först ansöker om pengar för ”planering av projektet”, sedan för ”internationellt nätverksbildande”, därefter för ”koordinering av projektet” och slutligen för genomförandet av projektet – om processen fortfarande är i gång. Detta är en stor utmaning för en liten humanistföretagare. Ett stort projekt som drivs av en liten aktör får ytterst litet trovärdighet, stöd och uppmuntran i vårt kulturklimat.

Vad är sakkunnighet i dag? ”Kan du vara ordförande för eller delta i den här paneldebatten?” ”Vad betalar ni för det?” ”Ingenting, men du får synlighet och kan göra reklam för ditt eget arbete.” Det är en för vår tid utmärkande men för mig själv främmande tanke att alla personer som uppträder offentligt skulle göra reklam för sig själva och sin egen expertis i stället för att ta sig an saken som behandlas. Jag har tackat nej till sådana här erbjudanden.

Bild: Heikki Tuuli

 

Tillbaka