Jag blev företagare på grund av kulturbranschens dåliga sysselsättningsläge som har rått under de senaste åren. Arbetet som företagare har medfört ekonomisk osäkerhet, men också gett mig mental frihet. Överlag har arbetet som fackboksförfattare förändrats under de senaste par årtiondena: förläggaren vill utöver manuskriptet till en helt vanlig biografi också se en beräkning av inom vilken tid 300–400 exemplar kommer att säljas.

En facklitterär författares yrke har genomgått en avsevärd förändring i och med bokbranschens svängningar. Numera måste författaren också kunna sälja sina idéer och vara aktiv i sociala medier. Ett intressant ämne i sig leder nödvändigtvis inte längre till ett beslut om publicering. Förläggarna har upprepade gånger bett mig skriva en biografi om en och samma sångerska, just på grund av att verket då säkert skulle uppmärksammas i löpsedlarna.

Som producent av dokumentärfilmer är jag fullständigt beroende av stiftelsers välvilja. Bra idéer kräver påhittighet. Det finns knappt någon efterfrågan på dokumentärer om kultur och konst, men däremot verkar dokumentärer om missförhållanden i samhället alltid få offentlig finansiering. Det är alltså hård konkurrens om det finansiella stödet. Mitt arbete som diplomat i USA fick mig emellertid att inse den digra arbetsinsatsen som ligger bakom privat medelsanskaffning. Ingenting är en självklarhet.

I Finland är det svårt att få finansiering för medelstora kulturprojekt som kostar ett par hundra tusen euro om ansökaren är ett litet och kvickt produktionsbolag. Däremot är det lättare att få finansiering om flera offentliga anstalter först ansöker om pengar för ”planering av projektet”, sedan för ”internationellt nätverksbildande”, därefter för ”koordinering av projektet” och slutligen för genomförandet av projektet – om processen fortfarande är i gång. Detta är en stor utmaning för en liten humanistföretagare. Ett stort projekt som drivs av en liten aktör får ytterst litet trovärdighet, stöd och uppmuntran i vårt kulturklimat.

Vad är sakkunnighet i dag? ”Kan du vara ordförande för eller delta i den här paneldebatten?” ”Vad betalar ni för det?” ”Ingenting, men du får synlighet och kan göra reklam för ditt eget arbete.” Det är en för vår tid utmärkande men för mig själv främmande tanke att alla personer som uppträder offentligt skulle göra reklam för sig själva och sin egen expertis i stället för att ta sig an saken som behandlas. Jag har tackat nej till sådana här erbjudanden.