Jag är en nyfiken mångsysslare. Jag har undersökt den finländska musikkulturen ur olika synvinklar och med varierande arbetsredskap i egenskap av kulturvetare, pedagog och sociolog. Denna obundenhet har varit en stor rikedom. När jag blir tillfrågad om mitt yrke, vet jag inte om jag är forskare, fackboksförfattare, dokumentarist, manuskriptförfattare, regissör, organisatör, verkställande direktör eller popularisator av vetenskap. Förra julen fick jag ett julkort där det stod ”kulturjeppe”. Alla mina arbeten grundar sig på mitt intresse för människan som en kulturell varelse och på min nyfikenhet på människans beteende och växelverkan med miljön – förr, nu och i framtiden.

Mitt arbete går ut på att skapa upplevelserika berättelser. Redan på 1990-talet när jag arbetade i det finländska musiklivets och den finländska musikindustrins tjänst som chef på Informationscentralen för finländsk musik hade jag som uppgift att skapa berättelser. På informationscentralen främjade vi musikexporten, vars kärnpunkt jag anser är berättelser som återges ansikte mot ansikte. Vi kunde också påverka nyckelpersoner och medier. Under min tioåriga arbetsperiod utvecklades jag till en internationell aktör. I mitt arbete förundrade jag mig också ofta över att finländarna var så långsamma och ovilliga att driva igenom förändringar. Särskilt en driftig och öppen person liksom jag väckte förvåning, eftersom jag så självsäkert framförde mina egna uppfattningar även om sådana ämnen som inte var mitt särområde. Då lade sig tystnaden omkring mig med ens. Jag anser att en mångsidig humanistisk utbildning erbjuder utmärka verktyg till egna bedömningar av så gott som vad som helst.

När jag arbetade som kulturråd på Finlands ambassad i Washington D.C. med ansvar för kultur och utbildning, drog de amerikanska kulturinstituten genast nytta av min mångsidiga arbetserfarenhet. Det som i Finland upplevdes som ett hot, sågs i stället som en resurs i USA. I mitt hemland hade jag varit tvungen att försvara min rätt att existera. Jag har brottats med denna konflikt och försökt finna en balans under hela min karriär.

Jag har en konstig invand föreställning: mitt arbete som går ut på att rota i det förflutna ska åtminstone på något sätt tjäna framtiden. Därför har jag samlat omfattande arkiv och därför skriver jag böcker och manuskript till dokumentärfilmer, regisserar dokumentärfilmer, ordnar utställningar och genomför stora kulturprojekt. Jag gör nutida tolkningar av teman som jag tror kunde vara intressanta senare. Mitt arbete lämnar kvar spår från vår egen tid. Jag har ett starkt behov att överlåta vardagens kulturarv till de kommande generationerna.