Tillbaka

Pekka Hako

Vesa Pekka Hako
12.2.1957, Helsingfors

Filosofie magister 2000 och filosofie licentiat 2000 (musikvetenskap), Helsingfors universitet
Pedagogie magister 2003 (pedagogik), Helsingfors universitet
Därtill doktorandstudier i sociologi och studier i kommunikation vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet

VD 2011, Pekka Hako Productions Oy
Kulturråd 2007–2010, utrikesdepartementet (Washington D.C.)
Koordinator av finska operainspelningar 2001–2015
Verksamhetschef 1991–2000, Informationscentralen för finländsk musik
Ombud 1991‒2000, Stiftelsen för Främjande av Skapande Tonkonst
Ombud 1991‒2000, Finlands Tonsättares Sibeliusfond
Producent 1989–1991, Informationscentralen för finländsk musik
Assistent i pedagogik 1989, Helsingfors universitet
Musikförlagsredaktör 1987–1990, Edition Pan
Assistent i musikvetenskap 1987, Helsingfors universitet
Forskare 1986–1987, Finlands Akademi
Ledare och grundare 1983–1990, Musikskolan Musiikkihuone
Lärare i tangentinstrument 1983–1988, Musikskolan Musiikkihuone
Förlagsredaktör 1982–1986, Hellas-piano Oy
Sekreterare för Madetojastiftelsen 1980–1984, Finlands Tonsättare rf
Deltidsbibliotekarie 1980–1981, Institutionen för musikvetenskap vid Helsingfors universitet
Intendent 1979–1980, Vanda orkester

Musikredaktör och musikskribent 1979– (Rundradion, flera olika tidningar och tidskrifter)
Facklitterär författare 1981–
Manuskriptförfattare för, regissör till och producent av tv-program och dokumentärfilmer om kultur- och konstrelaterade ämnen 1989–
Manuskriptförfattare för och producent av utställningar om finländsk kultur 2006–

Bild: Heikki Tuuli
Text: Pekka Hako (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

En fin stund vid Helsingfors universitet

Publiceringen av min första bok 2.4.1981 vid Institutionen för musikvetenskap på Estnäsgatan var en fin stund. Bredvid mig på bilden skrattar bokens andra redaktör, Risto Nieminen. Vi sammanställde essäsamlingen Ammatti: säveltäjä (’Yrke: kompositör’) med essäer skrivna av vår generations kompositörer. Boken publicerades på tröskeln till den första Helsinki Biennale, en festival som helt och hållet är ägnad åt nutida musik. Då genomgick musikvärlden en tid av förändringar.

Vi försökte ihärdigt presentera vår bokidé för olika förlagschefer, men möttes alltid av förlagsbranschens verklighet: ”Idén är riktigt bra, men skribenterna är så okända att det inte finns efterfrågan på boken”. Vi försökte övertyga förlagscheferna om att skribenterna (bland annat Magnus Lindberg, Kaija Saariaho och Esa-Pekka Salonen) kommer att vara betydande i framtiden.

Slutligen gav vi ut boken på eget förlag i publikationsserien av Synkooppi ry, ämnesföreningen för musikvetenskap. Boken ingick i åratal i examensfordringarna för läroämnet. När vi samlade ihop samma elva skribenter 25 år senare, fick vi en förläggare för boken genom att ringa ett enda telefonsamtal.

Tack vare denna upplevelse har jag fått mod att gå min egen väg, vare sig det är fråga om en bok, en dokumentärfilm, en utställning, en föreläsning eller ett sätt att handla i administrativa uppdrag.

Risto Nieminen och Pekka Hako 2.4.1981. Bild: Pentti Nissinen

 

Tillbaka