Läsande och skrivande var självklara hobbyer i mitt barndomshem. Lippo Lahti, modersmålslärare vid gymnasiet Loimaan lukio och ett namn som många andra inom litteraturens fält också nämner som sin största inspiratör, uppmuntrade sina elever till en framtid inom det finska språkets eller litteraturens fält. Min bästa vän åkte till Tammerfors för att studera litteratur men jag ville till Helsingfors. Förlagsredaktörens yrke utkristalliserade sig som mitt mål först under studietiden och jag hade tur då min dröm gick i uppfyllelse under slutruschen av studierna. Otava krävde akademisk slutexamen av sina förlagsredaktörer och arbetsgivaren såg därmed till att jag färdigställde min pro gradu-avhandling.

Det var den flitiga läsarens och finskafreakens dröm att arbeta på avdelningen för skönlitteratur som hade översatts till finska: oändligt med manuskript, samarbete med kunniga översättare samt utländska bokmässor. Det bästa var att fördjupa sig i finskan tillsammans med översättare. Sedermera har det varit omöjligt att släppa den röda pennan: grammatikfelen stjäl fortfarande uppmärksamheten även från den bästa berättelsen.

Några år senare lanserade jag pocketserien Seven i egenskap av produktchef. Mina uppgifter omfattade också försäljning och marknadsföring och till slut tog dessa överhanden då jag utnämndes till marknadsföringschef för allmän litteratur. Det starka bandet till innehåll fanns ändå kvar i mitt nya arbete eftersom marknadsföring i kulturbranschen inte kan ske lösryckt från producent och produkt.

År 2006 köpte Otava förlaget Like Kustannus och jag blev dess vd nästan direkt efter min moderskapsledighet. Uppgiften var både underbar och skrämmande: att behålla ett rebelliskt förlags image och slå det ihop med en stor koncern, att vara förstående och stödja världens mest passionerade arbetskamrater och att någorlunda hålla ordning på ekonomin och förläggarstrategin som hade ovanan att komma på avvägar. Jag har varit hos tandläkaren med Sir Roger Moore, på rättegång efter Nightwish-boken, spionerat på Knausgård, gått vilse i ett parkeringshus tillsammans med Jens Lapidus, genomgått en samarbetsförhandling vid uppsägningsvarsel och varit glad över varje arbets- och förlagskontrakt jag har fått skriva under.

Det var egentligen först då jag bytte arbetsplats från ett förlag till en teater som jag insåg nyttan med studier. Arbetet kretsar kring innehåll inom de båda branscherna och konstverket står i centrum för all verksamhet. Kulturhistorien är delvis gemensam. Inom bokbranschen hade det teoretiska och historiska kunnandet jag fått via studierna utgjort en stadig grund att stå på i arbetet. Jag märkte konkret avsaknaden av denna grund då jag inte hade en liknande inom teaterbranschen. Nyttan av humanistisk och allmänbildande utbildning är definitivt stor ute i arbetslivet. Det är genom att läsa skönlitteratur som man bäst lär sig att leda ett företag och överlag förstå världen! Förstås har jag varit tvungen att inhämta kunskap för många specialområden, så som personalledning, försäljning och ekonomi, från annat håll.