Jag utövar mitt drömyrke. Ingen morgon är den andra lik i redaktionen för Yles morgon-tv. Det bästa med morgon-tv är den brokiga mångfalden av ämnen: programledaren får intervjua såväl mannen på gatan som kändisar och allt från cirkusdirektörer till presidenten. Det finns ingen färdig schablon för intervjuerna; intervjuaren måste hela tiden utmana sig själv och finna det bästa sättet att få ut det mest centrala ur den som intervjuas.

Den vanligaste frågan som folk ställer till mig handlar om vilken tid jag måste vakna. Låt oss kungöra svaret även här: kl. 3.30 två morgnar i veckan – och det går bra, för vi har bara dags- och morgonskift och inte alla möjliga pass dygnet runt.

Jag har arbetat bland annat som guide, vuxenlärare i engelska, asfaltsläggare, kassör, charkuterist, tolk och översättare – och varenda arbetsplats har på något vis ökat min förståelse för den omkringliggande världen.

Jag blir fortfarande irriterad då mina tankar går tillbaka till en diskussion i kaféet i Porthania. En studiekamrat utbrast att det var omöjligt att tänka sig ett sommarjobb som städare eftersom arbetet är till ingen nytta. För en tid sedan såg jag en liknande insändare om kassörer i tidningen Helsingin Sanomat. Jag hoppas att trångsynta människor inte erövrar vår värld. Erfarenheter från olika arbeten och branscher och om olika människor och kulturer rensar vanligen ut fördomar och skingrar svartvitt egocentriskt tänkande. En humanist borde förstå detta.

• Trötta programledare får skrattanfall under inbandningen av Yles morgon-tv. Materialet lades ut på Ylen Elävä arkisto 8.12.2011.