Filosofie doktor Mirkka Lappalainen har gott om goda minnen från hela sin tid vid universitetet. De viktigaste minnena är knutna till två höjdpunkter: först början av studierna i historia och sedan disputationsdagen.

Då Lappalainen började sina studier på hösten 1994 fanns institutionen för historia ännu i Heimolahuset.

– Institutionens lokaler fanns på byggnadens femte våning, dit man kom med en söndrig hiss. Mellan golvbalkarna kunde man se lokalerna för institutionen för matematik, som var belägen i våningen under. De stunder jag har tillbringat i den där ruckliga byggnaden tillsammans med studiekamrater finns i mina tankar som viktiga minnen, berättar Lappalainen.

Lappalainen var medlem i redaktionen för historiestuderandenas ämnesföreningstidning Kronikka, vilket också är ett viktigt minne för henne från studietiden.

– Eftersom man inte då kunde ombryta med vanliga datorer, tillbringade vi nätter och veckoslut vid universitetets adb-enhet på Fabiansgatan. Där satte vi ihop tidningen i en munter stämning.

För Mirkka Lappalainen har den mest oförglömliga dagen vid universitetet varit hennes disputationsdag på våren 2005.

– Min disputation gick nästan euforiskt: nu disputerar jag verkligen! På min doktorsmiddag deltog alla de personer som hade blivit betydelsefulla för mig under avhandlingsprocessen. Att arbeta med sin doktorsavhandling går ju inte enbart ut på att skriva ett lärdomsprov. För mig var det en tid då jag växte till forskare och historiker. Den där väldiga processen skulle aldrig ha blivit till utan de utmärkta kolleger och strålande professorer som vi har här i huset. Det var fint att fira stunden tillsammans med dem och andra vänner.