Mikko Saikku har alltid varit intresserad å ena sidan av historia och å andra sidan av natur. Hans utbytesår i Idaho väckte ett intresse såväl för kulturen i USA som för särdragen i Nordamerikas natur. För en tid övervägde Saikku till och med en karriär som biolog, men han började trots allt studera historia, vilket visade sig vara ett bra alternativ.

Inspirerad av miljöhistoriens grand old man Alfred W. Crosby lyckades han slutligen förena sina intressen ganska smärtfritt. Crosby, som är känd för att ha myntat termerna ekologisk imperialism och colombianska utbytet, var gästprofessor vid Helsingfors universitet på den tiden då Saikku inledde sina studier. Med hjälp av Crosbys föreläsningar fick den nyblivne historiestudenten en aha-upplevelse. Crosby och Tom Wendel, som också var verksam som Fulbright-professor vid universitetet, presenterade Saikku redan under dennes studietid för forskare som sedermera har blivit stora namn i USA inom miljöhistorisk forskning. Richard White, William Cronon och Donald Worster är alla tre bekanta för Saikku alltsedan 1980-talet.

Redan i studierna för grundexamen lyckades Saikku förena sina miljöhistoriska intressen med sitt kulturhistoriska intresse för Djupa Södern i USA. Hans intresse för Mississippiflodens nedre lopp grundade sig på populärkultur, litteratur, filmer och musik – i synnerhet Mark Twains och William Faulkners böcker och Tennessee Williams skådespel och bluesmusik hade varit viktiga för honom redan då han gick i mellanskolan. I sin proseminarieuppsats förenade Saikku däremot sitt intresse för fåglar med sitt intresse för naturen och kulturen i Djupa Södern i form av miljöhistorisk forskning. I sin forskning analyserade han hur och varför människorna i södra USA hade förändrat naturen och hur snabbt förändringen hade skett. Han undersökte frågan i förhållande till en viss fågelarts utrotning. Proseminarieuppsatsen blev sedermera den första internationella referentgranskade artikeln om ämnet, och andra forskare hänvisar till den fortfarande.

När Saikku sedan skulle besluta om ämnet för sin doktorsavhandling, bestämde han sig för att forska i miljöförändringar som hade skett under en längre tid i deltaområdet i delstaten Mississippi. Deltaområdet har traditionellt varit ett centralt område med tanke på forskning i kulturen samt rasförhållandena i södra USA, men Saikku insåg att det fanns knappt någon miljöhistorisk forskning om det. Detta lockade honom att ta itu med ämnet. Deltaområdet i Mississippi utgör ett utmärkt exempel på en miljöförändring som européer har orsakat i Nordamerika och på dess ideologiska bakgrund. Innan européerna bosatte sig på området under 1830-talet var det praktiskt taget fråga om oberörd ödemark. Situationen ändrades dock oåterkalleligt inom hundra år till följd av mänsklig påverkan. Utgående från sin doktorsavhandling gav Saikku också ut en monografi i USA. Den har blivit ett grundläggande verk inom sitt område.

Förhållandet till naturen har präglat också den lokala kulturen i deltaområdet i Mississippi. Saikku minns hur forskare vid Cornell University år 2005 påstod att de hade hittat en elfenbensnäbb, en fågelart som redan tidigare dött ut, i en sumpmark i Arkansas. Upptäckten väckte stor sensation i medierna i USA: den blev en förstasidesnyhet i tidskriften Science och även Saikku intervjuades angående den. Beklagligt nog visade det sig slutligen att arten inte hade uppstått från de döda, och väntar fortfarande på att bli återupptäckt. Enligt Saikku vittnar sensationen dock om naturens och djurens symboliska värde i den amerikanska kulturen. I södra USA är elfenbensnäbben en symbol för den försvunna urskogen och redan landets ursprungsbefolkning satte stort värde på fågeln. Symboler likt denna intresserar människorna i området än i dag.