Michael Wexionius, första professorn i politik och historia vid Kungliga Akademien i Åbo, var först ut med många saker. Han var väl insatt i de mellaneuropeiska och svenska akademiska traditionerna och fick börja med att organisera akademiens festliga invigning 1640. Wexionius planerade programmet, höll huvudtalet och regisserade pjäsen som framfördes på festen.

I sitt festtal vid invigningen av akademien betonade Wexionius bland annat bildningens betydelse för folket. Han lovordade den framlidne kungen Gustav II Adolfs och drottning Kristinas sinne för bildning och stöd för lärdom. I talet lovordade Wexionius också förmyndarregeringen för dess bildningsvilja och ansåg att aristokratin i Sverige till sin karaktär var bättre än i andra länder. Samtidigt framförde han sina tankar om att universiteten även i fortsättningen behövde stödjas, om man ville att riket skulle bevara sin styrka.

Wexionius var en produktiv professor. Under hans ledning publicerades akademiens första doktorsavhandling, vilken var dess första tryckalster, och Finlands första promotionspublikation Rota Fortunae 1647 (lyckohjulet). Dessutom presenterade han akademiens första professorskår i sitt verk Natales Academiae Aboensis, som kan anses som den första finska matrikeln. Allt som allt skrevs över hundra doktorsavhandlingar under ledning av Wexionius.

Akademiens mest betydande vinning under det första årtiondet var Wexionius förtjänst. Han skrev verket Epitome descriptionis Gothiae, Sueciae, Fenningiae et subiectarum provinciarum (1650) på uppdrag av Per Brahe. Verket behandlade bland annat de svenska landskapens historia, språkförhållanden, ekonomiska ställning och styrelsesätt. Han publicerade en kompletterad upplaga av delen om statslära Politica ad modernum imperii Sueo-Gothici statum accommodata[…] 1657. Den kan anses som rikets första lärobok i politik och enligt Brahes önskan var den anpassad till svenska förhållanden.

Som vetenskapsman var Michael Wexionius kanske varken särskilt originell eller nyskapande med hänsyn till ingående slutsatser. Han var mer av en renässanslärd som behärskade dåtida vetenskapsgrenar och tillämpade sina kunskaper vid utvecklingen av det nya universitetet. Wexionius var en av de centrala figurerna vid begynnelsen av Kungliga Akademien i Åbo. Han verkade för att fostra en ny, alltmer humanistiskt bildad, statlig tjänstemannakår.

Källor:

• Matti Klinge, Kuninkaallinen Turun Akatemia 1640–1808, Helsingin yliopisto 1640–1990. Ensimmäinen osa, Helsingissä 1987.
• Nils Runeby, Michaël Gyldenstolpe, Svenskt Biografiskt Lexikon -nätpublikation. Hämtat 20.4.2015.
• Reijo Pitkäranta, Gyldenstolpe, Michael (1608/1609–1670), Kansallisbiografia-nätpublikation. Hämtat 20.4.2015. Kan läsas gratis via Nelli-portalen.