Jag har många goda och roliga minnen från mina år vid Helsingfors universitet. Jag kom till universitetet som en färsk forskarstuderande och det var lätt att integrera sig i arbetsgemenskapen vid institutionen i allmän språkvetenskap. Institutionen hade en god anda – vi hade fredagskaffe och firade fester av olika slag. Visst arbetade vi också.

Från de tidigaste studieåren minns jag en intensivkurs i klassisk nahuatl, där föreläsaren bjöd studenter på traditionell aztekmat. De gemensamma diskussionerna med forskarstuderande som hade börjat sina studier samtidigt som jag men i andra språkämnen var betydelsefulla och oförglömliga.

Institutionen i allmän språkvetenskap var tvungen att flytta flera gånger kring millennieskiftet, vilket förstås också hade sina intressanta sidor. Då institutionen flyttade till det gamla anatomihuset hade medicinarna knappt hunnit undan, och på svarta tavlan i dissektionssalen stod det fortfarande instruktioner om vart kropps delarna (helt på riktigt särskrivet) slutligen ska läggas. Efter att lingvisterna hade flyttat in i huset undersöktes det lite annorlunda korpusar där.

Min egen disputation och doktorsmiddag har naturligtvis varit oförglömliga händelser som har lämnat goda minnen. Många bra stunder har jag också upplevt i konferenser och symposier som jag även själv har varit med och ordna tillsammans med mina kolleger. Vetenskap är en internationell och social verksamhet där man bekantar sig med människor runtom i världen och känner sig som en del av ett omfattande internationellt nätverk.

En annan betydelsefull arbetsgemenskap utöver den gamla institutionen i allmän språkvetenskap har varit forskarkollegiet. Där möter man forskare från olika länder och vetenskapsgrenar. Kollegiet är fullt av intressanta vetenskapsskapare och personligheter. Diskussionerna på brown bag seminarium, över kaffe på universitetets common room och på legendariska lillajulsfester och sommarpicknickar har gett mig mycket. Det har varit intressant att återvända till det egna hemuniversitetet och den nuvarande institutionen för moderna språk efter de år jag har spenderat utomlands – ett nytt jobb, ett nytt perspektiv. Helsingfors universitet är ett bekant hemuniversitet som det känns bra att återvända till.