Martin Wegelius var kanske den viktigaste pionjären inom finländsk musikpedagogik vid 1900-talsskiftet. Han spelade en central roll i grundandet av Helsingfors musikinstitut och i utvecklandet av en svenskspråkig musikrörelse i Finland. Det är alltså inte så underligt att Wegelius studenter senare bestämde sig för att namnge ett musikinstitut efter honom.

En sångfest i Ekenäs år 1891 väckte Wegelius till insikt om att det fanns ett behov av kurser för körledare och kapellmästare. Wegelius var med och ordnade de första kurserna i föreningen Svenska folkskolans vänners regi. Under de följande årtiondena utvidgades verksamheten, och Finlands svenska sång- och musikförbund, grundat år 1929, deltog också i den. Ännu i början av 1950-talet hade verksamheten dock inte möjlighet att möta all efterfrågan.

Enzio Forsblom föreslog i januari 1956 på årsmötena för Finlands svenska kantor-organistförening och Finlands svenska sång- och musikförbund att det redan samma år skulle ordnas en gemensam sommarkurs för kapellmästarna i alla finlandssvenska musikföreningar. Idén fick positivt mottagande, men på grund av andra pågående projekt ansågs det vara bäst att skjuta fram kursen till följande år.

Enligt Forsblom utgjorde det breda samarbetet inte en tillräckligt stark grund för verksamheten. På hans initiativ började det planeras en stiftelse som skulle ansvara för kursverksamheten. Stiftelsen grundades i december 1956 och i början av år 1957 skickades stiftelseurkunden till justitieministeriet.

På körledare Harald Anderséns inrådan ansågs det passande att namnge stiftelsen efter Martin Wegelius, som hade varit en pionjär inom musikpedagogiken. Stiftelsen kom därmed att heta Stiftelsen för Martin Wegelius-institutet.

Till en början var institutets syfte att fortbilda vuxna kapellmästare och körledare. Man konstaterade dock snart att det vore praktiskt att utbilda även musiker och körsångare som var med i orkestrarna.

Wegelius-institutet arrangerade sin första sommarkurs år 1957, och därefter har institutet arrangerat kurser årligen. Institutets verksamhet har under årens lopp också blivit mer omfattande och mångsidig, och institutet arrangerar numera även musikläger för barn och kurser i folkmusik. Vid institutet finns också flera körer och orkestrar, varav kammarorkestern Wegelius kammarstråkar förmodligen är den mest kända ensemblen.

Källor:

• Lena von Bonsdorff & Tove Djupsjöbacka: Musik i ingenmansland. Martin Wegelius-institutet 1956–2006. Esbo 2006.
• Jukka Sarjala: Wegelius, Martin. Webbpublikationen Kansallisbiografia. Hämtat 5.5.2015.