Martin Wegelius studier i musik var vittomfattande redan under hans skolår. Till en början studerade han musik privat i hemlandet, men efter slutförda universitetsstudier gjorde han också en långvarig studieresa till tyskspråkiga länder. Tillsammans med den finländska musikvärldens förgrundsgestalter började Wegelius vid ingången av 1880-talet göra upp planer för ett musikinstitut i Helsingfors. Projektet genomfördes med hjälp av privat finansiering och det framskred med fart. Redan under våren 1882 valdes Wegelius att bli den första rektorn för institutet, och undervisningen vid institutet inleddes under samma höst.

Wegelius spelade en oerhört stor roll i Helsingfors musikinstituts tidigaste utvecklingsskeden. Som rektor var Wegelius ansvarig för många slags uppgifter – han utarbetade bland annat institutets läroplaner och sammanställde kursfordringarna. Wegelius hade också ett stort inflytande på rekryteringen av lärare. Han lyckades locka många begåvade och berömda musiker till läraruppdrag vid musikinstitutet.

Till skillnad från den samtide Robert Kajanus, som kring samma tidpunkt hade grundat Helsingfors orkesterförening, ansåg Wegelius att varje musiker ska förstå musik även på ett teoretiskt plan. Undervisningen vid Helsingfors musikinstitut innefattade därför i stor utsträckning även musikhistoria och musikteori. Wegelius, som har karakteriserats som en stark och till och med patriarkalisk ledare, var utöver sina uppdrag som rektor också verksam som lärare.

Det fanns inte tillräckligt med läroböcker som skulle ha lämpat sig för Wegelius behov, i synnerhet inte på svenska. Han bestämde sig för att råda bot på situationen. Wegelius skrev bland annat en lärobok om musikens historia, Hufvuddragen af den västerländska musikens historia (1891–1893), som numera dock är föråldrad. Däremot har hans lärobok i generalbas och harmonilära, Kurs i homofon sats (harmonilära) 1. Generalbas (1897), varit i bruk i reviderade upplagor fram till nutid.

Wegelius träffade och handledde gärna sina studenter även under somrarna, vilket återspeglar väl hur viktig musikundervisningen var för honom. När musikinstitutet inte hade någon egentlig undervisning, träffade Wegelius sina studenter på sin sommarvilla i Pojo. Wegelius var rektor för Helsingfors musikinstitut i över tjugo år, ända fram till sin död. Han hade utan tvivel en stor inverkan på att fostra en ny finländsk generation av kompositörer.

Redan under sina första verksamhetsår lyckades Helsingfors musikinstitut locka många unga talanger att börja studera där. Bland annat Erkki Melartin och Armas Järnefelt studerade vid institutet under Wegelius ledning. År 1939 fick musikinstitutet namnet Sibelius-Akademin efter Wegelius framstående elev med samma namn.

Källor:

• Lena von Bonsdorff & Tove Djupsjöbacka: Musik i ingenmansland. Martin Wegelius-institutet 1956–2006. Esbo 2006.
• Jukka Sarjala: Wegelius, Martin. Webbpublikationen Kansallisbiografia. Hämtat 5.5.2015.
• Matti Huttunen: Martin Wegelius: Founder of The First Wagner Society in Finland (1846-1906). A Summary of Prof. Matti Huttunen's Lecture during The Finnish Wagner Society's Meeting 8th March 1995. Översättning Uolevi Karrakoski. Webbpublikation av Åbo universitet. Hämtat 5.5.2015.