Från min tid vid universitetet minns jag i synnerhet rektorn Ernst Palmén. Han förhöll sig särskilt välvilligt och avspänt till studenter som var verksamma i studentkåren. Familjen Palmén brukade bjuda in studentkårens styrelse för att fira valborg, och i deras hem i Tölö höjde vi sedan många glas och sjöng glatt.

Jag var med i studentkåren också när Gamla studenthuset brann. Det var en chock, men vi fattade snabbt ett beslut om att det gamla ska bli något nytt.

Under min studietid hade taistoiter fortfarande en stark ställning, särskilt i ämnesföreningar. Därmed fanns det i ämnesföreningen Kronos styrelse bara två medlemmar som inte var socialister. I sin stora visdom beslöt styrelsen genom en omröstning att en lista över antisovjetiska läroböcker skulle överlämnas till Yrjö Blomstedt, prefekt vid institutionen för historia. Jag var förstås förståndig nog för att vara sjuk den dagen, så jag var inte med vid överlämnandet.

Vid institutionen för historia fanns många beundransvärda lärare: Päiviö Tommila, Matti Klinge, Päivi Setälä, Marjatta Hietala, Aura Korppi-Tommola, Jaakko Suolahti, Helge Pohjolan-Pirhonen, Ohto Manninen, Seppo Zetterberg och Osmo Jussila. Jag fick också höra Eino Jutikkalas föreläsning om böndernas historia. Det är fint att jag har fått träffa många av dessa lärare även senare i livet och genast fått en känsla av att vi tillhör samma gemenskap.

Den mest betydande upplevelsen från min studietid var att vara ordförande för Finlands studentkårers förbund (FSF) åren 1980–1981. Vi arbetade för att utveckla studiestödet, studentboendet och studentmåltiden samt undervisningen och examina. Efter de hetsiga politiska åren blev också kultur en del av studentverksamheten. FSF var som ett fönster mot internationellt samarbete. Jag var den första kvinnliga ordföranden för förbundet. När alltfler kvinnor hade innehaft posten grundade minister Tarja Halonen och jag SYL-siskot (FSF-systrar), vars syfte är att samla ihop kvinnor som under olika årtionden har varit verksamma i FSF.

Största delen av min studietid tillbringade jag alltså på andra håll än på föreläsningar och på biblioteket. Jag slutförde min magisterexamen under mitt nionde studieår, men då hade jag redan arbetat i flera år.