”Den stolta mörklagda dottern från slätten” är en beskrivning som många sydösterbottniska författare har använt sig av i sina verk. Enligt dessa författare är vi kvinnor som har vuxit upp i Södra Österbotten både självständiga och strävsamma. Vi tar alltid på ett rättframt sätt plats i en grupp. I denna beskrivning innebär stolthet inte övermod, utan däremot att vi vet vem vi är och varifrån vi kommer. Enligt författarna blir vi gamla kvinnor som besitter visdom.

Platsen där jag växte upp, byn Mietaankylä i staden Kurikka, gav en god grund för livet. Där rådde alltid en kollektiv anda och jag tillbringade min barndom huvudsakligen på idrottsplanen eller vid älvstranden. Från dessa tider härstammar också mitt mål att motionera åtminstone en timme om dagen.

Finlands studentkårers förbund och studentkåren vid Helsingfors universitet bildade mitt livsuniversitet. Också kaféerna i universitetets huvudbyggnad och i universitetsbyggnaden Porthania var viktiga platser för mig.

Vid institutionen för historia i Heimolahuset rådde en mycket akademisk anda, men samtidigt välkomnades vi med öppna armar till gemenskapen. Många av mina lärare blev senare mina vänner, och vi har träffats nu i flera årtionden.

Historia, statslära och informationslära gav goda lärdomar med tanke på redaktörsarbetet. Redan i trettioårsåldern började jag dock arbeta som informatör. Mina längsta värv är arbetet som kommunikationschef i Finlands Kommunförbund samt som kommunikationschef och utrednings- och informationsdirektör i riksdagen.

Det finaste i mitt arbete är de stora och viktiga frågorna, de intressanta människorna och internationalisering. Jag upplever att jag till en viss del kan främja demokratin och hjälpa till att skapa ett bättre Finland och en bättre värld genom mitt arbete.