Maria Jotuni föddes i Kuopio i en vanlig familj år 1880. Marias litteraturintresse väcktes redan under tidig skolgång och stärktes då hon som kvinna fick specialtillstånd att avlägga studentexamen. På den tiden fick man automatiskt studierätt vid universitetet om man avlade studentexamen, och år 1900 kunde Maria Jotuni påbörja sina studier vid Kejserliga Alexanders Universitetet.

I början av studierna var Maria aktiv inom nationsverksamheten. Flera av litteraturens framtida stora namn, såsom Viljo Tarkiainen, Otto Manninen och Edvard Gylling, var medlemmar i den Savokarelska nationen samtidigt med Jotuni. Maria Jotuni skrev sina första texter redan under studietiden, men ansåg själv att texterna inte var särskilt beaktansvärda. Jotunis textsamling Suhteita kom ut år 1905. Två år senare utkom romanen Arkielämää (övers. Vardagsliv), som var mycket djärvare än det tidigare verket och fick ett motstridigt mottagande. Verket berömdes å ena sidan som konstnärlig prestation, å andra sidan blev dess innehåll föremål för kritik.

Av någon anledning passade inte universitetsstudierna för Jotuni. Hon skrev ut sig ur universitetet år 1906 och avlade därmed aldrig examen. Samma år bytte hon sitt namn från Haggrén till Jotuni, eftersom hon likt många andra ville delta i finskhetsrörelsen genom att förfinska sitt släktnamn.

På 1910-talet började Maria Jotuni styra in sin författarkarriär på att skriva skådespel. Hennes första skådespel Vanha koti fick sin premiär på Finlands nationalteater. Fyra år därefter utkom skådespelet Miehen kylkiluu (övers. Mannens revben), som också blev filmatiserad år 1937.

Under det följande årtiondet skrev Jotuni flera skådespel. De varierade i popularitet och i vissa fall blev de erkända först efter en tid. Hennes skådespel Tohvelisankarin rouva (1924) var föremål för särskilt mycket diskussion – den lyckades väcka diskussion om teaterns anständighet ända upp i riksdagen. Pirjo Lyytikäinen framhåller i en artikel om Jotuni att premiären på Finlands nationalteater var misslyckad, vilket kanske inverkade på hur skådespelet blev mottaget av publiken.

Att skriva noveller och skådespel var kärnverksamheten för Maria Jotuni. För senare generationer lever hon vidare särskilt via dessa verk. Jotuni hann trots allt också skriva en roman före sin bortgång. Det är ett mysterium varför romanen fick se dagsljus först tjugo år efter sin författares död. Innan boken blev publicerad deltog den i alla fall i en tävling som ordnades av Otava år 1935. Jotuni hade skrivit i ett följebrev till boken att den enbart tävlar för första pris – som den alltså inte vann. Det är kanske orsaken till att den inte blev publicerad då.

Centrala teman i Jotunis produktion är kvinnor och kvinnans ställning i samhället. Enligt Lyytikäinen lyfte Jotuni fram många sådana teman som dåtida människor allmänt taget kände till, men inte talade om offentligt. Lyytikäinen anser att dessa teman i Jotunis produktion är insvepta i svart humor.

I år fyller förlagsaktiebolaget Otava 125 år. Jubileumsåret till ära kommer Otava ett publicera många av finska litteraturens klassiker som e-böcker. Bland dem ingår Maria Jotunis Arkielämää. (Nyhet på finska)

Källor:

• Pirjo Lyytikäinen, ”Maria Jotuni”. Webbsidan Klassikkogalleria. Läst 15.12.2014.
• Irmeli Niemi, ”Jotuni, Maria”. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Läst 5.1.2014.
• Wikipedia, ”Maria Jotuni”. Webbpublikation på Wikipedia. Läst 5.1.2014.