Tillbaka

Marcus Hjulhammar

Marcus Hjulhammar
3.1.1970, Stockholm.

Filosofie magister 1994 (arkeologi), filosofie doktor 2010, Stockholms universitet

Biträdande professor i Östersjöns marinarkeologi 2014-, Helsingfors universitet
Projektledare 2005–2014, Statens maritima museer
Kulturmiljöhandläggare 2002–2005, Länsstyrelsen i Västmanland
Arkeolog 2002, Stockholms länsmuseum
Antikvarie 1999–2002, Kalmar Läns Museum
Forskarstudier 1996–2010, Södertörns högskola och Stockholms universitet
Amanuens 1995, Riksantikvarieämbetet
Antikvarie 1994, Stockholms stadsmuseum
Fältarbetsledare 1992, Mazuriska sjödistriktet, Polen

Ordförande i Sällskapet Fredrik Henrik af Chapman 2012-

Forskningsintressen
Förhistoriska landskap, samhälle och sjöfart, uppfinningar och samhällsutveckling, konflikter till sjöss, upplysningstiden, urbanisering, maritima mötesplatser och kunskapsspridning

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Bild: Marcus Hjulhammars personliga arkiv
Text: Marcus Hjulhammar (Tomas Sjöblom, red.)

Vattnet – en internationell arena

Östersjön är ett fascinerande arbetsfält och rymmer många forskningsfält för att försöka få oss att förstå dess uppkomst, historia och förändring. Ur ett marinarkeologiskt perspektiv är jag särskilt intresserad av hur vattnet har utnyttjats för resursutvinning och som transport av idéer. I mångt och mycket kan man kalla vattnet för en internationell arena som förbundit länder och kontinenter med varandra. Samtidigt har vattnet också fungerat som hinder och även som påtryckningsmedel mellan såväl länder som centralorter/städer och omland.

Dessa olika roller som vattnet spelat öppnar upp för forskningssamarbeten, inte minst mellan länderna, för att sätta in Östersjön i ett större perspektiv. Den kedja som det historiska perspektivet ger oss bidrar till en ökad förståelse för de mekanismer som påverkar vår samtid och framtid. På så sätt blir vår historia en viktig del i samhällsdebatten, något som är särskilt intressant och angeläget att bidra till som forskare. Jag sitter med som expert i Östersjögruppen vid Helsingfors universitet som koordineras av HENVI (Helsinki University Centre for Environment) och som är en del av Östersjöutmaningen-projektet.

Jag har ett stort intresse för miljö- och kulturmiljöns roll i fysisk planering. Särskilt intresserad är jag av hur historien kan lyftas fram och integreras som en del i nya projekt. Kopplat till detta ämne är även frågan om historiesyn. Vilken historia väljer vi att berätta? Jag har tidigare arbetat som ansvarig konsekvensbedömare i marina kulturarvsfrågor vid stora infrastrukturella projekt i Stockholm.

Sedan 2012 är jag ordförande i Sällskapet Fredrik Henrik af Chapman. Fredrik Henrik af Chapman var inte bara en banbrytande skeppsbyggmästare utan också en skicklig entreprenör och administratör. Studiet av af Chapman ger intressanta inblickar i den gustavianska tidens politiska, militära och kulturella samhälle. De historiska frågorna har jag också funderat kring som medlem av Svenska arkeologiska samfundet och Sjöhistoriska samfundet.

Därutöver tillhör jag forskningsgrupper inom MARIS (Maritime Archaeological Research Institute at Södertörn University) och CEMAS (Centrum för maritima studier vid Stockholms universitet).

 

Förberedande fältarbete inför den planerade nya vattenregleringen av Mälaren. Foto: Anders P. Näsberg, Sjöhistoriska museet i Sverige.

 

Tillbaka