Östersjön är ett fascinerande arbetsfält och rymmer många forskningsfält för att försöka få oss att förstå dess uppkomst, historia och förändring. Ur ett marinarkeologiskt perspektiv är jag särskilt intresserad av hur vattnet har utnyttjats för resursutvinning och som transport av idéer. I mångt och mycket kan man kalla vattnet för en internationell arena som förbundit länder och kontinenter med varandra. Samtidigt har vattnet också fungerat som hinder och även som påtryckningsmedel mellan såväl länder som centralorter/städer och omland.

Dessa olika roller som vattnet spelat öppnar upp för forskningssamarbeten, inte minst mellan länderna, för att sätta in Östersjön i ett större perspektiv. Den kedja som det historiska perspektivet ger oss bidrar till en ökad förståelse för de mekanismer som påverkar vår samtid och framtid. På så sätt blir vår historia en viktig del i samhällsdebatten, något som är särskilt intressant och angeläget att bidra till som forskare. Jag sitter med som expert i Östersjögruppen vid Helsingfors universitet som koordineras av HENVI (Helsinki University Centre for Environment) och som är en del av Östersjöutmaningen-projektet.

Jag har ett stort intresse för miljö- och kulturmiljöns roll i fysisk planering. Särskilt intresserad är jag av hur historien kan lyftas fram och integreras som en del i nya projekt. Kopplat till detta ämne är även frågan om historiesyn. Vilken historia väljer vi att berätta? Jag har tidigare arbetat som ansvarig konsekvensbedömare i marina kulturarvsfrågor vid stora infrastrukturella projekt i Stockholm.

Sedan 2012 är jag ordförande i Sällskapet Fredrik Henrik af Chapman. Fredrik Henrik af Chapman var inte bara en banbrytande skeppsbyggmästare utan också en skicklig entreprenör och administratör. Studiet av af Chapman ger intressanta inblickar i den gustavianska tidens politiska, militära och kulturella samhälle. De historiska frågorna har jag också funderat kring som medlem av Svenska arkeologiska samfundet och Sjöhistoriska samfundet.

Därutöver tillhör jag forskningsgrupper inom MARIS (Maritime Archaeological Research Institute at Södertörn University) och CEMAS (Centrum för maritima studier vid Stockholms universitet).