Redan 1995 infördes krav på att både myndigheter och arbetsgivare genom aktiva och målinriktade åtgärder ska främja jämställdheten i personalpolitiken. I början av 2015 gjordes den senaste revideringen av kravet på jämställdhetsplaner, eftersom våra arbetsgivares arbete med att främja jämställdheten fortfarande lämnar mycket övrigt att önska.

Finland har än i dag en av de mest könssegrerade arbetsmarknaderna i Europa, vilket bland annat leder till att vi har ett skriande behov av arbetskraft samtidigt som det råder arbetslöshet. Arbetsminister Lauri Ihalainen sade i juni 2014 att han upplever att en del av arbetslösheten handlar om ett attitydproblem hos arbetslösa män som vägrar att söka arbete i kvinnodominerade sektorer. Ett jämställdhetsfrämjande arbete kan alltså bidra till att övervinna nationalekonomiska utmaningar, men också vara ett verktyg för att förstå olika typer av negativa trender eller företeelser.

Malin Gustavsson har alltid intresserat sig för det praktiska förändringsarbetet, och både kandidatavhandlingen vid Åbo Akademi och pro gradu-avhandlingen vid Helsingfors universitet berör utmaningen av implementering av förändringsarbetet. Trots att hennes pro gradu godkändes 2006, kan man säga att de teser hon presenterar som svar på varför de undersökta kommunerna inte arbetat med jämställdhet i enlighet med lagens föreskrifter till största delar är giltiga än i dag, såväl i kommuner som på många arbetsplatser. På frågan om varför jämställdhetsarbetet inte genomförts helt eller delvis utkristalliserade sig sex olika argumentationsteman för hur man talar om jämställdhet.

1.Myten om den jämställda kommunen kallar hon de kommuner som hänvisar till att det inte förekommit några problem med jämställdhet. Mycket forskning visar på hur företag, kommuner och organisationer har ansett sig vara jämställda tills de på allvar undersökt löneskillnader, karriärgraden, arbetsuppgifternas fördelning, utbildningsmöjligheter och så vidare med utgångspunkt från kön. Sådana orättvisor kommer tydligt fram i tre av de kommuner som ingår i studien och som gjort upp ett program om eller en plan över jämställdhetsfrågor.

2. Den naturligt integrerade jämställdheten lyfts fram som kommunens policy i flera kommuner och som en förklaring på varför man inte har utarbetat något jämställdhetsdokument. Ingen av dessa kommuner beskriver närmare vad denna integrering innebär, utan ansvaret läggs på enskilda individer i ledarpositioner; de ska utan kommunala riktlinjer agera för jämställdhet. Några kommuner är självkritiska och pekar på svårigheten med att arbeta utan tydliga riktlinjer.

3. Könens komplettering är ett argument som nämns i några kommuner. Man kan se på kvinnor som mera lämpade för vissa yrken och män som mer lämpade för andra. Detta är problematiskt, eftersom man då förbiser den formella kompetensen.

4. Den matematiska jämställdheten är ett argument där man genom att hänvisa till att kvinnor innehar olika positioner anser sig bevisa att jämställdheten är uppnådd. Jämställdhet handlar inte enbart om siffror och löner utan även om rutiner, attityder och andra typer av resursfördelningar mellan könen.

5. Bristande resurser används som ett argument till att jämställdhetsarbetet saknas i kommunen. I studien lyfter Gustavsson fram att ingen av dessa kommuner valt att prioritera jämställdhetsarbete i enlighet med jämställdhetslagen. Vilken annan lag ignoreras så totalt av kommunerna i fråga? Det förefaller som om lagen till stora delar då inte följs, även om kommunen inte vill medge det.

6. Avsaknad av intresse hos personalen och allmänheten är en orsak som flera kommuner nämner, men inte heller det är en acceptabel orsak till att en lag inte tillämpas.

Gustavsson menar att det i dag sker en positiv förändring, men att denna inte kommer av sig själv. Det krävs mer kunskap om och insikt i på vilket sätt jämställdhet och likabehandling kan bidra till att förändra och utveckla inte bara organisationerna, utan också personalens syn på sig själv och sin viktiga roll i förändringsprocessen.