Detta kan låta som en kliché, men det är svårt att nämna endast ett av mina bästa minnen från den tid då jag studerade på magisterprogrammet i kvinnoforskning vid Helsingfors universitet. Det var nära att jag blev övertalad att gå en kurs i kvinnoforskning i Åbo, men Helsingfors frestade mig mer.

Min studietid vid Åbo Akademi präglades av att jag hittade fram till kvinnoforskning och feminism och fick delta i en helt ny finlandssvensk gemenskap. Därtill kännetecknades mitt liv där av det akademiska livet och aktivism. Helsingfors universitet innebar däremot att jag hittade nya vägar och uppnådde viktiga mål som jag hade ställt för mitt privatliv och min yrkesmässiga karriärutveckling. Jag och mina studiekamrater skrev finländsk historia genom att studera på det nya magisterprogrammet.

Jag var bland de första som avlade min examen i läroämnet som skapar en grund för utveckling av jämställdhetsarbete. De nordiska länderna är världsberömda för sin jämställdhet och profilerar sig gärna genom den, men aldrig tidigare hade kvinnoforskning haft ett akademiskt magisterprogram i Finland.

Under hela min studietid hade jag väntat på att få studera på ett magisterprogram i kvinnoforskning. Jag ville utvecklas till en expert inom ämnesområdet. Jag upplevde att jag enbart kunde få information och stöd samt en möjlighet att utveckla mitt kunnande genom att studera kvinnoforskning som huvudämne. Flera av mina studiekamrater vid Åbo Akademi upplevde dock efter slutförd examen att studier i kvinnoforskning kan ha försämrat deras möjligheter att få arbete. Det gjorde mig sorgsen att de tyckte så.

Stereotypa antaganden om kön och könets betydelse med tanke på karriärutveckling har också blivit synliga i mitt arbete. Det är viktigt att vara medveten om att könet har en inverkan på studieval och rekrytering. Det är också viktigt att det finns information om detta, för på så sätt är det möjligt att göra en förändring.

Ett av mina minnen är från den gången då jag i all iver ringde till en nära studiekamrat i Åbo. Jag fick veta att en av handledarna till min pro gradu-avhandling skulle bli en forskare som visste allt om jämställdhet mellan könen på kommunal nivå i Finland. Denna forskare var Anne Maria Holli, som numera är professor vid Helsingfors universitet.

Att träda in i en finskspråkig humanistisk studiemiljö, efter att först ha kommit från Åland och därefter ha studerat vid Åbo Akademi på den svenskspråkiga fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi, har varit en prestation med flera olika utmaningar. Dessa utmaningar har inte alltid varit förknippade med språk, utan det har också varit fråga om skillnader mellan två fakulteter och kvinnoforskningens tvärvetenskapliga natur.

Då mina språkkunskaper blev bättre, fann jag inte enbart vänner, utan jag fick också kollegor. Därtill utvidgades mitt nätverk av samarbetspartner i helt nya riktningar. Ett av de mest oförglömliga minnena från dessa två år kommer alltid att vara upplevelsen av att ha övervunnit så många svårigheter och av att trots allt ha hittat nya vägar i karriären.