Universitetet har erbjudit mig många glädjestunder såväl i forskningen som i undervisningen. Onekligen är den mest oförglömliga stunden ändå filosofiska fakultetens promotion år 2000, där jag var promotor. Jag var den första kvinnliga promotorn vid fakulteten – och troligen i hela Finland.

Promotionen präglas starkt av historisk kontinuitet och en förbindelse mellan olika generationer. Festen har anordnats vid vårt universitet sedan 1643 och de enda uppehållen i traditionen har varit under stora ofreden och andra världskriget. Tidpunkten för promotionen bestäms enligt femtio år långa cykler. De magistrar och doktorer som promoverades femtio år tidigare får delta i promotionen som jubelmagistrar och jubeldoktorer.

Den starkaste upplevelsen som promotor fick jag av den nära kontakten som uppstod om och om igen då jag lade lagerkransar på magistrarnas huvuden och rörde vid deras ringar eller då jag överlämnade doktorerna deras hattar och värjor. Dessa korta ögonblick förgicks av noggranna övningar. Vi hade kommit överens om stegmärken, mätt tiden med ett tidtagarur och räknat ut hur snabbt allt ska ske. Ändå gav tillställningens betydelsefullhet och ögonkontakten med var och en av promovenderna en känsla av frid.