Dramer från antikens Grekland har översatts till finska i alltför liten utsträckning. Klassiker borde även finnas tillgängliga i olika slags översättningar, eftersom översättningar som är avsedda för läsning nödvändigtvis inte lämpar sig för att bli uppförda på teater och vice versa.

Själv blev jag intresserad av översättning redan tidigt. Efter att jag hade hört Holger Thesleff föreläsa om Aischylos tragedi Prometheus ville jag göra ett försök att översätta den till finska med grekiska versmått. Senare publicerades min översättning tillsammans med tre andra av Aischylos tragedier som jag har översatt till finska (Neljä tragediaa, 1975). Euripides texter försökte jag översätta i prosaform i samarbete med teaterproduktioner. Tragedin Troijan naiset (Trojanskorna i svensk översättning) uppfördes på Tampereen Työväen Teatteri (Tammerfors arbetarteater) 1970 och Hippolytos på lilla scenen till Finlands Nationalteater 1973. Dessa två översättningar publicerades tillsammans 1974.

I min undervisning har jag också ägnat särskild uppmärksamhet åt översättning. På kurserna i lyrik har studenterna fått pröva sina vingar som uttolkare av Sapfo och Alkaios. Under en kurs om Euripides Medea föreslog jag att studenterna kunde översätta delar av den. Till min glädje blev fyra studenter intresserade av att översätta hela dramat, vilket inte var en alldeles lätt uppgift, eftersom texten består av 1400 verser. Vi sammanställde en bok av de olika översättningarna, 4 x Medeia (1999), som gavs ut på eget förlag.

Det var glädjande att Helsingin ammattikorkeakoulu Stadia (’yrkeshögskolan Stadia i Helsingfors’) uppförde skådespelet Medeia goes karaoke vintern 2002. Skådespelet baserade sig på Timo Nisulas översättning, som var en av översättningarna i vårt samlingsverk. I likhet med Euripides hade Timo inte tvekat att använda ett lite fränare språk i skådespelets upphetsade repliker. ”Håll käften! Jag avskyr din pipiga röst!”, fräser Medea till Jason i slutscenen.

Den grekiska litteraturen omfattar även annat än bara tragedier. De första underhållande europeiska kärleks- och äventyrsromanerna har också sitt ursprung i Grekland. Vilka fartfyllda berättelser de är! Jag har översatt två av dessa romaner till finska (Chariton: Kallirhoe – maailman vanhin rakkausromaani utgiven 1973 och Longos: Dafnis ja Khloe utgiven 1990) och arbetar just nu med en tredje.

Jag tyckte särskilt mycket om att översätta Longos roman. Den berättar om två hittebarn som blir kära då de tillsammans vallar sina adoptivföräldrars getter och får. Jag arbetade med översättningen i vår sommarstugas vindskammare och om jag mötte problem som gällde får eller gamla verktyg som användes i jordbruk, kunde jag be husbonden i grannskapet om hjälp. En gång bestämde jag mig för att gå till källaren efter att ha översatt ett avsnitt som skildrar hur naturen vaknar till liv på våren. Då kändes det som om Longos ord blomstrade upp som ranunklarna och storknävorna som blommade längs stigen som ledde till källaren.