Tillbaka

Leo Mechelin

Leopold Henrik Stanislaus Mechelin
24.11.1839, Fredrikshamn – 26.1.1914, Helsingfors

Filosofie kandidat och filosofie magister (estetik, litteratur) 1860, Kejserliga Alexanders-universitetet
Juris utriusque kandidat 1864, licentiat och doktor 1873, Kejserliga Alexanders-universitetet

Professor i kameral- och politilagfarenhet samt statsrätt 1874–1882
Tf professor i handelsrätt och nationalekonomi 1877–1882, Kejserliga Alexanders-universitetet
Adjoint hos chefen för finansexpeditionen 1882–1888
Chef för handels- och industriexpeditionen 1888–1890
Vice ordförande för senatens ekonomidepartement 1905–1908

Lantdagsman för Svenska Folkpartiet (Nylands läns valkrets) 1910–1913
Ordförande för grundlagsutskottet 1910, 1913
Ledamot 1875–1878, 1891–1899, ordförande 1875, 1876, 1878, 1892–1899, Helsingfors stadsfullmäktige

Styrelseledamot 1867–1872, 1893–1896, suppleant i förvaltningsrådet 1874–1878, ordförande 1898–1903, Föreningsbanken i Finland
Styrelseledamot 1871–1882, 1913–1914, ordförande 1898–1903, Nokia Ab
Ordförande för Konstflitföreningen i Finland 1882–1883
Ordförande för Ekonomiska samfundet 1894
Ordförande för Finska hushållningssällskapet 1896–1899
Ordförande för Finska konstföreningen 1896–1903

Bild: Helsingfors stadsmuseum, Riis Charles & co. CC BY-ND 4.0
Text: Tero Juutilainen
Översättning: Sonja Tiilikainen
Språkgranskning: Jonas Franzon

Samhällelig påverkan genom ekonomin

Leo Mechelins familjebakgrund var synnerligen anspråkslös. År 1865 ingick Mechelin äktenskap med Johan Henrik Lindroos dotter Alexandra. Detta tryggade både Mechelins egna och hans familjs ekonomiska självständighet i den grad att han inte skulle ha behövt utföra något egentligt lönearbete. Johan Henrik Lindroos hade före sin död ett par år tidigare varit den rikaste borgaren i Helsingfors. Genom sitt äktenskap fick Mechelin ta del av Lindroos förmögenhet och även inflytande i företag som Lindroos hade ägt.

På Mechelins tid var det vanligt att vara verksam inom flera olika områden. Mechelin själv var samtidigt aktiv såväl i politiken som i affärslivet, för att inte glömma det akademiska livet. Han hade blivit ombedd att fortsätta som chef för Föreningsbanken i Finland i början av 1870-talet, men beslöt sig för att i stället ansöka om en professur vid universitetet. Mechelins mångsidiga kunnande inom samhällets olika områden förklarar säkert varför hans affärer var så lyckade.

Ett exempel på Mechelins lyckade affärer är grundandet av Nokia Ab tillsammans med Fredrik Idestam, en vän från studietiden. Företaget koncentrerade sin verksamhet till pappersindustri och var en utomordentlig källa av extra inkomster för Mechelin. Efter sekelskiftet blev Nokia Ab en del av Nokiakoncernen, vilket utgjorde startskottet för Nokia såsom vi känner det i dag. Nokia Ab:s hemort var redan då staden Nokia, eftersom Mechelin hade köpt Nokia gård som bolagets lokal och utöver marken också fått en andel av Nokia fors. Mechelin var med i Nokia Ab:s styrelse fram till sin död.

I slutet av 1904 återvände den landsförvisade Leo Mechelin till Löyttymäki gård som han ägde. Helsingfors stadsmuseum. CC BY-ND 4.0

Mechelin höll också på med jordbruk. Han ägde Laitiala gård i kommunen Hollola. Dessutom brukade han gårdarna som tillhörde hans hustrus släktingar och tog hand om Nokiabolagets jordbruk. Under 1870-talet var Mechelin också verksam i lantbruksföreningarna i Nylands och Tavastehus län.

Som senator tog Mechelin ställning i många sådana frågor och utmaningar som var väsentliga med tanke på Finlands ekonomi och som i synnerhet den ekonomiska tillväxten i slutet av 1800-talet hade orsakat. I den ekonomiska politiken följde Mechelin samma grundläggande teser för ett självständigt och starkt Finland som tidigare. Mechelin var med och beredde den finska markens lösgörande från rubeln och deltog också i arbetet med att utforma en enhetlig statsbudget för landet. Den växande ekonomin ställde landets infrastruktur inför stora förändringar och på Mechelins initiativ började man bland annat utveckla vintersjöfarten. Vid denna tid fick Finland också sin första isbrytare.

 

Källor:

  • Tapio Helen: Mechelin, Leo. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 4.8.2015.
  • Leo Mechelin. Webbpublikation på Wikipedia. Hämtat 4.8.2015.
Tillbaka