Från min tid som doktorand vid Helsingfors universitet minns jag särskilt en studiecirkel i visuell kultur och konstforskning. Den mycket givande studiecirkeln leddes av Harri Kalha, docent i konsthistoria och genusforskning. Studiecirkeln visade sig vara den grupp som bidrog mest till att jag fick min doktorsavhandling slutförd. En del av mina nuvarande kollegor och anställda deltog i samma studiecirkel. I den fanns både forskare som intresserade sig för fotografier och forskare som intresserade sig för rörlig bild.

Vi som deltog i studiecirkeln krävde att också Kalha ska låta gruppen diskutera hans egna texter. Vi dissekerade också varandras texter utan pardon. Även om vi gjorde detta i en god anda, var man verkligen tvungen att försvara ens egna texter. Ömsom grät vi, ömsom skrattade vi under våra tre timmar långa sammanträden. Var och en fick sin beskärda del av beröm och kritik. Vi deltagare var mycket engagerade i gruppens verksamhet och var tvungna att motivera väl om vi någon gång inte kunde delta.