Jag kan fortfarande komma ihåg den stund då jag inledde mina studier vid humanistiska fakulteten. I festsalen i huvudbyggnaden ordnades ett informationstillfälle där över 700 nya studenter var samlade. Det var gripande att sitta där i festsalen då.

Å andra sidan kände jag mig bortkommen under de första studieåren, trots att jag på första försöket hade kommit in till det studieämne jag ville. Övergången från gymnasiet till universitetet var svår för mig och jag hade ingen tydlig karriärplan. Jag gjorde ett studieuppehåll under många år och tog olika jobb. I början av studietiden var jag dock aktiv i finska språkets ämnesförening Siula (sida på finska) och var chefredaktör för ämnesföreningens tidning. I något skede blev jag sedan bjuden till ämnesföreningens årsfest på Gamla studenthuset. Jag hade redan en tid känt mig distanserad från universitetet och mina studiekamrater, men bestämde mig för att delta i tillställningen. Då jag lyssnade på festtalen och träffade gamla bekanta tänkte jag att alla dessa människor ju är som jag och att vi tillhör samma gemenskap. Den här upplevelsen var en starkt inverkande faktor till att jag fortsatte mina studier.

Ett tredje mycket betydande minne sammanhänger med att jag blev fast anställd vid universitetet år 2010 och därmed bjuden till tillställningen Tervetuloa yliopistoon (’välkommen till universitetet’). Då kände jag mig för första gången verkligen välkommen till Helsingfors universitet. Tidigare, då jag studerade eller hade korttidsjobb vid universitetet, upplevde jag att jag var en marginell del av universitetssamhället.