Efter studentskrivningarna bestämde jag mig för att ta ett mellanår. Jag arbetade på ett campingområde under sommaren och på hösten fick jag anställning i en djuraffär. Jag visste att jag skulle söka in för att läsa kulturstudier med etnologi som huvudämne och därför gav mina underbara skolkompisar inträdeslitteraturen till mig i födelsedagspresent. Jag höll ledigt några månader under våren för att plugga, men förvisso gick en del av den tiden åt till att lifta till olika festivaler och spelningar runtom i Finland.
Jag arbetade hela tiden vid sidan om studierna – på kafé, restaurang, campingområde och i djuraffär – men arbete inom min egen bransch undvek jag av någon anledning. Min första lön från Helsingfors universitetet fick jag 1979 med yrkesbeteckningen städare. Då någon städare var sjukledig erbjöds jobbet till studenter som ville extraknäcka. Det var lätt att stanna kvar i ett par timmar efter föreläsningarna och oftast sköttes uppgifterna genom smidigt pararbete.
Våren 1987 tipsade assistent Hanna Snellman mig om att Museiverket höll på att sjösätta ett projekt om arbetarklassens kultur och att man var i behov av en etnolog. Jag tvivlade fortfarande på att jag skulle bli någon museimänniska, men Snellman var av en annan åsikt, tryckte en mark i min hand och stod vakt utanför telefonkiosken för att se till att jag anmälde mitt intresse. Jag fick platsen och arbetade som biträdande forskare inom olika projekt på Museiverket de två följande åren.
Min andra anställning på Museiverket fick jag i mitten av 1990-talet då metallarbetarna stod i fokus. Bakgrunden till detta var ett nordiskt projekt vars finländska insats Museiverket och Metallarbetarförbundet ansvarade för. Materialet samlades in genom en skrivtävling och det blev min uppgift att redigera det hela till en bok som sedan publicerades i Museiverkets publikationsserie under namnet Sielu metallin sukua.
Jag hade haft vikariat av varierande längd på nya sidan av universitetets huvudbyggnad alltsedan början av 1990-talet och arbetat inom många olika ämnen i egenskap av såväl byråsekreterare som amanuens. Dessutom blev jag assistent i etnologi i ett år direkt efter att jag hade blivit utexaminerad.
Efter att ha utexaminerats som magister anmälde jag mig till forskarstudier eftersom det kändes som en naturlig fortsättning och jag ville utvidga och fortsätta den forskning jag hade inlett om arbetarklassens resekultur i min pro gradu-avhandling. Jag ansökte om stipendium från Finska Kulturfonden och blev till och med två gånger beviljad understöd för mitt licentiatarbete. Men på den tiden var forskarstudentens arbete ett mycket ensamt slit. Höjdpunkterna var för min del ett seminarium för forskarstudenter i Uppsala, Ekonomisk-historiska föreningen i Finlands seminarium i Lammi och en artikel i Ethnologia Scandinavica.
