Kaari Utrios produktion är unik inom sin genre. Hennes historiska romaner och fackböcker har speciellt belyst kvinno-, barn- och vardagshistoria – teman som det skrevs om rätt lite före Utrio.

”Kaari Utrios inflytande på finländska kvinnors tänkande är kanske mer betydande än någon annan privatpersons”, konstateras på Kirjasampos webbplats.

Utrios far var förläggare och hennes mor journalist, vilket betydde en familj där det var naturligt att skriva. Det var lätt för den unga kvinnan med gott självförtroende och förkärlek för historier att börja skriva.

”Omständigheterna för mig har varit mycket lättare än för flera andra. Jag föddes in i en litterär värld, skaffade mig en grundlig litterär bildning redan som ung, och jag är välutbildad. Mina verk är populära och jag har inte varit beroende av stipendier utan tvärtom ekonomiskt oberoende och min ställning hos förläggaren har varit stark”, konstaterar Utrio på sina hemsidor.

Egentligen har det mest överraskande varit att Utrio inte medvetet drömde om en karriär som skribent. I stället halkade hon in på en skivarbana i slutskedet av sina studier.

När Utrio inledde sitt författarskap som 26-åring bedrevs knappast någon forskning alls om medeltiden.

– Mina tidigaste romaner är skrivna på basis av svenska källor, ur vilka jag sedan återspeglade finländska förhållanden, berättar Utrio.

Studierna i historia har utgjort en god grund för författarskapet. Utrio är tacksam för att studierna också har lärt henne att även fördjupa sig i ämnesområden som inte har verkat intressanta från början.

– När jag blickar tillbaka på min pro seminarie-avhandling om Finlands första diplomatkår kan jag efterhand konstatera att det var en god lärdom. Ämnet var inte alls motbjudande, men det var inte sådant som jag ville hålla på med.

Även källkritik och mångsidig metodologi, vilka jag har fått lära mig på universitetet, har varit till nytta.

Utrio har haft olika perioder som författare. Ömsom har hon skrivit omfattande verk om epoker, ömsom mindre arbeten och alltemellanåt koncentrerat sig på facklitteratur. För närvarande har hon åter övergått till romaner om historiska epoker.

– Facklitteraturens tid är över, för jag har sagt allt som jag har att säga, konstaterar Utrio.

Även medeltiden har hon behandlat tillräckligt. Det började stå klart kring år 2000 då Utrio skrev på romanen Yksisarvinen.

– Jag visste redan i skrivfasen att den skulle bli min sista bok som var förlagd till medeltiden.

Utrios 33:e roman utkommer i augusti 2015. I den har hon satt sig in i inledningen av Finlands autonomi. Finlands och Rysslands relation intresserar henne. Över hälften av sitt liv har Utrio levt i skuggan av det kalla kriget. Och sedan plötsligt förändrades allt, Sovjetunionen och Berlinmuren krossades.

– Finland var en del av Ryssland i hundra år. Erövringen av Finland och Tjetjenien skedde inom loppet av tio år. Varför klarade sig Finland så bra och Tjetjenien så dåligt?

Ett svar är att de ryska kejsarna favoriserade Finland.

– Att Alexander I tillträdde tronen och att de som var i hans favör var liberaler var en oerhörd lycka för finländarna.

Då Utrio fyllde 60 år 2002 beslöt hon sig för att minska på publiceringen av böcker till vartannat år.

– Jag vill inte längre slita i mitt anletes svett. Jag vill skapa något upplyftande, som ett glas champagne. Litet njutning är oss väl förunnat, och medan vi läser glömmer vi våra bekymmer.