I min ålder gäller drömmarna inte mig själv förutom att jag vill dö med stövlarna på. De gäller barnens och barnbarnens väl. Jag önskar att de har ett gott självförtroende och att de ser positivt på livet, att barnen har det bra.

Jag har levt ett så fint liv och uppnått så mycket att jag är oerhört tacksam för mitt eget barndomshem. Där har jag fått ett gott självförtroende, fostran och kulturbakgrund. Bildning och självförtroende hör ihop, och de är alla hemmets och mina föräldrars förtjänst, inte min egen. Det finns inget kvar att önska, för jag har fått allt!