Tillbaka

Julio Reuter

Julio Nathanael Reuter
7.1.1863, Åbo – 9.1.1937, Helsingfors

Filosofie magister 1886, filosofie doktor 1897, Kejserliga Alexanders-universitetet
Docent i sanskrit och komparativ indoeuropeisk lingvistik 1891–1906

Extraordinarie professor i sanskrit och indoeuropeisk lingvistik 1906–1931, Kejserliga Alexanders-universitetet (1919– Helsingfors universitet)

Medlem i Royal Asiatic Society i London 1897
Medlem i Finska Vetenskaps-Societeten 1910
Filosofie hedersdoktor 1901, University of Glasgow
Kommendör av Finlands Vita Ros orden 1919

Bild: Museiverket
Text: Lauri Lönnström
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Otur och forskning i sanskrit

Julio Reuter inledde sina studier med klassiska språk, svenska och engelska vid Kejserliga Alexanders-universitetet. Den dåvarande professorn i sanskrit och komparativ lingvistik, Otto Donner, lyckades ändå få Reuter att fatta intresse för sanskrit. Efter att ha avlagt magisterexamen åkte Reuter till universitetet i Jena i Tyskland. Därifrån fortsatte färden till Paris, London och Oxford. Reuter återvände från sin första studieresa år 1887.

Reuter styrde åter kosan utomlands redan åren 1889–1890, då han reste till Berlin för att forska för sin doktorsavhandling. Lärofadern Donners idé om att utreda ordens och språkformernas fonetiska lagar torde ha inspirerat Reuter att forska i betoningen hos sammansatta ord i sanskrit. Reuters doktorsavhandling stod färdig 1891 och fick ett gott mottagande. Han hade redan hunnit utarbeta ett annat manuskript inom forskningstemat och utnämndes därmed redan samma år till docent i sitt läroämne. Emellertid förstördes detta manuskript 1897 under en stugresa mellan Pargas och Helsingfors i samband med en ångbåtsbrand.

Efter att ha tillbringat år 1897 i England, tack vare ett Alexanders-stipendium, riktade Reuter sitt intresse på ett nytt forskningsområde. Det nya temat var en kritisk publikation med komplicerade rituella texter på sanskrit inklusive förklaringar till dem. Reuter stod själv för kostnaderna då en tredjedel av studien publicerades 1904. Det resterande materialet skulle publiceras på 1920-talet, men arbetet avbröts i och med att tryckeriet lyckades slarva bort alla sidor.

Reuters intresse för forskning började tyna ut då han blev politiskt aktiv och undervisningsskyldigheten kom in i bilden. Han valdes till professor i sitt läroämne 1906, varefter antalet publikationer sjönk. Men innehållet i den avtagande mängden publikationer höll fortfarande hög standard. I egenskap av universitetslektor hade Reuter stort inflytande på 1900-talets språkforskning och alla kommande professorer i filologi kom att ta del av hans föreläsningar.

Bild: Museiverket.

Källor:

Tillbaka