Julio Reuters lärofader Otto Donner var även orsaken till att Reuter blev politiskt aktiv. Donner ordnade nämligen så att Reuter åkte till England i februari 1899 för att ta hand om kampanjverksamheten mot Ryssland. År 1901 blev Reuter sekreterare inom den hemliga organisationen Kagalen och spred politisk propaganda särskilt inom den anglosaxiska pressen.

Kagalen strävade efter att motverka förryskningen av Finland genom passivt motstånd och propaganda. Den inledde sin verksamhet i september 1901 och till dess ledargestalter hörde bland annat Heikki Renvall och P.E. Svinhufvud. År 1902 grundades en liknande kvinnoorganisation ledd av bland annat Tekla Hultin. Kagalens verksamhet upphörde i praktiken i november 1905.

År 1918 deltog Reuter i en delegation som åkte till Danmark, Norge och USA för att vädja om att länderna skulle erkänna Finland som självständigt. Vid denna tid reste ett flertal delegationer från Finland till olika länder för att tillkännage självständighetsförklaringen och samla in erkännanden av den. Först ut med att erkänna självständigheten var Sverige, Ryssland och Frankrike 4.1.1918. Inom loppet av en vecka erkände också bland annat Danmark och Norge Finlands självständighet, medan USA gav ett jakande beslut först våren 1919.

År 1919 anslöt sig Mahatma Gandhi till den indiska motståndsrörelsen och gjorde samtidigt det passiva motståndet till ett aktuellt ämne också i Finland. Med anledning av detta åtog sig Reuter uppdraget att skriva Kagalens historia, som blev färdig 1927.

Källor:

• M. Väisänen, Reuter, Julio (1863–1937), Finlands nationalbiografi. Hämtat 8.7.2015 (Kan läsas avgiftsfritt via Nelli-portalen)
• J. N. Reuter, Wikipedia. Hämtat 8.7.2015
• Kagaali, Wikipedia. Hämtat 8.7.2015
• Euroopan maat tunnustavat Suomen itsenäisyyden - vivat, floreat, crescat, utrikesministeriet, webbplatsen UM 90 jubileumsår.