Även om Juha Töyrylä varit starkt med i politiken som en bakgrundsfigur och lobbyist så står de humanistiska studierna honom närmare än de statsvetenskapliga. Han upplever att den humanistiska branschens studier erbjuder en möjlighet att närma sig olika ämnesområden på djupet.

— Jag upplever att jag via studierna har fått sådan allmänbildning som har förbättrat min tankeförmåga.  Allt det som jag har studerat hjälper mig nödvändigtvis inte i dagliga arbetsuppgifter.  Studierna har också haft en indirekt nytta genom att bygga upp kunnande. Att ha bred förståelse och föra breda resonemang är viktiga egenskaper speciellt i internationellt arbete.

Särskilt förmågan att förstå och vara kritisk är den humanistiska utbildningens styrka. Juha Töyrylä stöter på användningen av dessa färdigheter dagligen i sitt arbete. Därtill har studierna i litteraturvetenskap konkret förbättrat de språkliga färdigheterna vilka är livsviktiga i arbetet med lobbying.  Budskapet ska nå fram i rätt form. Töyrylä uppskattar att han har fått studera litteraturvetenskap, konsthistoria, film- och televisionforskning samt finska. 

Töyrylä tycker att humaniststuderande för ofta lider av brist på självförtroende.

— Vi är för fega för att komma fram med den humanistiska branschens nytta och vårt eget kunnande. Dessutom undervärderar vi vår relevans för arbetslivet. 

På tal om arbetslivet nämner Juha Töyrylä som ett exempel utifrån världen att i Storbritannien kan en som studerat humanistiska ämnen bli bankdirektör eller en annan sakkunnig i affärsvärlden.  Man kan också lära sig nya färdigheter genom arbete. Töyrylä önskar att humanister skulle få sysselsättning på företag inom informationstekniken i Finland.

—  Mellan kodaren och kunden, två som talar lite olika språk, finns det en lämplig arbetsuppgift för en med humanistisk utbildning.

 Töyrylä anser att samarbetet som ämnesföreningen Katharsis och fakultetsföreningen Humanisticum gör mellan humaniststuderande och olika aktörer i arbetslivet är speciellt viktigt.  Han tycker att de är viktigt att studeranden redan i början av sina studier lär sig att se hurdana valmöjligheter arbetslivet erbjuder efter utexamineringen. 

— Humaniststuderande borde i viss mån ta modell av den inställning som teknologistuderande har till livet. En attityd som "Vi kan, vi prövar modigt och gör". Vi borde ha mera mod och kurage att säga ifrån att vi klarar av och kan göra många olika slag av saker. Därutöver behövs konkret agerande och inte bara kallprat. Jag påstår att en person som har avlagt några studiehelheter vid humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet, i vilket ämne som helst, verkligen är kompetent för många arbeten. Men den första som bör övertygas är den studerande själv.