Jouko Lindstedt använder esperanto dagligen i sin familj och han anser att språket är hans näst mest flytande språk efter finskan, trots att han i sitt arbete undersöker bulgariska och makedonska. Han säger att de flesta språkforskare har en försiktigt tvekande inställning till esperanto. Tanken på ett språk som är avsiktligt konstruerat känns främmade eller åtminstone ointressant för dem som forskar i ”naturliga språk”. Själv anser han att esperanto är en del av hans identitet som språkforskare på tre olika sätt.

Till en början skulle han knappast aldrig ha blivit språkforskare om han inte hade råkat lära sig esperanto som 14-åring via en radiokurs. De klara och enkla strukturerna i esperantos grammatik och ordbildning uppmuntrade Lindstedt att leta efter liknande system också i andra, mer komplicerade språk. För den unge Lindstedt var esperanto som en självstudiekurs i strukturalistisk språkforskning.

Esperantorörelsens grundtanke är att alla språk är likvärdiga och att de som talar större språk inte får gynnas i internationell kommunikation. Det här har fört Lindstedt in på att forska i språkpolitik och språksociologi.

Lindstedt anser dock att de mest spännande dragen i esperanto är de som inte har skapats avsiktligt. Under esperantos över tvåhundra år långa historia har det skett många förändringar som ingen har fattat beslut om, utan som har uppstått spontant bland språkbrukarna. Esperanto har även modersmålstalare, vars språkbruk har börjat undersökas. I viss mening har språket alltså närmat sig de ”naturliga språken”. Språket har säkerligen mycket att ge den allmänna språkvetenskapen som forskar i människospråkets gränser och allmänna regelmässighet.

Mer information om esperanto

• ”Lindstedtin perheen arkielämä hoidetaan esperanton kielellä”, en intervju av Jouko Lindstedt på finska, inrikes nyheter i Yle 15.12.2014
• Webbkurser i esperanto
• Wikipedia på esperanto