Den som känner till historia och politik och hör någon tala om Balkanhalvön kommer kanske först att tänka på bittra strider mellan små nationalstater, dåliga förhållanden mellan etniska grupper och de blodiga jugoslaviska krigen. Området har kallats såväl ”den europeiska orienten” som ”Europas krutdurk”. Den bild man har om området präglas av uppfattningar om områdets oenighet.

Språkforskare har däremot en helt annan uppfattning om Balkanhalvön. Trots att det talas mer än tio språk i området, är Balkanhalvön språkvetenskapens mest kända exempel på språkförbund, d.v.s. ett område där språk i flera århundraden har påverkat varandra så att deras respektive grammatik har börjat likna varandra.

Likheten mellan språken på Balkanområdet kan inte urskiljas direkt. Varje språk har bevarat sitt eget lexikon, och därför förstår en person som behärskar ett av språken nödvändigtvis inte något av de andra språken. Språken bygger dock upp sina meningar enligt samma mönster, använder samma kategorier i sina grammatiker och uttrycker gamla visdomar med liknande ordspråk och metaforer.

Det här anser professor Jouko Lindstedt som den mest spännande sidan i att forska i språken på Balkanhalvön. Språken bevisar hur omfattande flerspråkigheten och det fredliga umgänget mellan människor som talar olika språk har varit på Balkanhalvön – särskilt i det multinationella Osmanska riket, vars krigiska tider brukar vara det enda som historieböcker lyfter fram.

Mer information på finska om östeuropeiska ländernas historia, språk och kulturer i verket Itä-Eurooppa matkalla länteen (Gaudeamus 2011), redigerad av professor Jouko Lindstedt och Jouni Järvinen, doktor i statsvetenskap.