Tillbaka

Johanna Vakkari

19.3.1961, Sippola

Filosofie magister 1989 (konsthistoria), Jyväskylä universitet
Filosofie licentiat 1998 och filosofie doktor 2007 (konsthistoria), Helsingfors universitet
Docent i italiensk renässanskonst och konsthistoriens historia 2008, Åbo universitet
Docent i konsthistoria 2009, Helsingfors universitet

Chef för konst- och kulturprogrammet 2014–2016, Finlandsinstitutet i London
Direktör (tf) 1.10.2014–14.1.2015, Finlandsinstitutet i London
Planerare 2011–, Konstuniversitetets Bildkonstakademi
Forskare 2008–2011, i Helsingfors universitets projekt A Portrait of Art History, Critical Approaches to Finnish Art History and Historians finansierat av Finlands Akademi
Forskare 2007–2011, i forskarnätverket Vision of the Past: Images as Historical Sources and the History of Art History finansierat av NordForsk
Universitetslektor i konsthistoria (tjänsteförhållande för viss tid) 2009–2010, Helsingfors universitet
Amanuens för konsthistoria och koordinator för läroämnets riksomfattande doktorandprogram 2008–2009, Helsingfors universitet
Universitetslektor i konsthistoria (tjänsteförhållande för viss tid) 2005, Helsingfors universitet
Assistent i konsthistoria 1998–2004, Helsingfors universitet
Amanuens för konsthistoria 1997, Helsingfors universitet
Forskningsassistent i konsthistoria 1995–1997, Helsingfors universitet
Timlärare i konsthistoria 1995–1998, Helsingfors universitet
Timlärare i konsthistoria 1994–1998, Öppna universitetet vid Helsingfors universitet

Medlem i Bildkonstakademins styrelse 2013, Konstuniversitetet
Styrelsemedlem i NORDIK (Nordic Committee for Art History) 2009–
Ordförande för Föreningen för Konsthistoria och chefredaktör för dess publikationsserie Taidehistoriallisia tutkimuksia 2007–2013 samt chefredaktör för dess webbtidning TAHITI 2011–2013
Arbetande ledamot i Finska fornminnesföreningen 2009–
Medlem i direktionen för Institutionen för konstforskning 2002–2003, Helsingfors universitet

Forskningsområden: modern konst, nutida smycken, konsthistoriens historia, metoder och teori, konstkännedom, gammal italiensk konst

Priser:
Pris för doktorsavhandling av Kanslianeuvos Kaarlo Koskimiehen ja rouva Irma Koskimiehen rahasto (Kanslirådet Kaarlo Koskimies och fru Irma Koskimies fond) 2008, Helsingfors universitet
Hedersomnämnande i tävlingen för undervisningsteknologi 2002, Helsingfors universitet

Bild: Anna Orhanen
Text: Johanna Vakkari (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)

Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Om mångfald och tolerans

Jag växte upp i en by där en del av invånarna haft sina rötter sedan hundratals år, medan en del av invånarna och deras familjer hade evakuerats från Karelen eller flyttat dit senare. Min mormors släkt kom också från Karelen. Frågor om identitet gjorde sig gällande för mig redan i barndomen, även om jag först i senare ålder började förstå dem bättre. Mina skolkamrater var barn till bland annat jordbrukare, arbetare och tjänstemän, och vissa bodde i barnhem eller var romer. I byn fanns också en uppfostringsanstalt, och i närheten av den kunde man se pojkar som bodde och arbetade där. Enligt min mening inverkade de varierande sociala bakgrunderna inte på relationerna mellan oss barn.

Mitt senaste hem i Helsingfors fanns i Nordsjö, som är ett av de mest mångkulturella bostadsområdena i Helsingfors och till och med i hela Finland. Jag kände mig på många sätt lycklig över att få bo i en omgivning där olikhet huvudsakligen ses som en rikedom. Jag bodde dock i konstnärshuset i Nordsjö, där den kollektiva andan och respekt för mångfald förmodligen särskilt betonas.

Min flytt till London och Storbritannien innebar på samma gång en flytt till ett samhälle där kulturell mångfald har långa traditioner. Till följd av kolonialismen har saker och ting förstås utvecklats på olika sätt och av andra orsaker än i Finland, men trots allt har människor flyttat till Storbritannien av samma skäl som till Finland: för att fly undan förföljelse, som flyktingar eller i hopp om ett bättre liv. I Storbritannien är kulturell mångfald en vardaglig sak och den är synlig överallt. Många av de människor som jag har träffat där härstammar från andra håll i Europa eller från helt andra världsdelar.

Kollektivt arbete utgör en väsentlig del av kulturinstitutens verksamhet och politik. Det har varit intressant att följa hur till exempel museer i flera olika städer försöker få olika etniska grupper att delta i deras verksamhet. Trots detta råder det inte alltid en så harmonisk stämning ens i Storbritannien, och inställningen till nya invandrare beror alltid på den rådande regeringen. I synnerhet London är ändå en stad där man kan uppleva hela världen på en gång – en plats där tron på mänsklighetens enhet blir allt starkare.

Johanna Vakkari i tredje klass i folkskolan i Sippola år 1970 (i mitten av första raden av barn som står, klädd i en röd overall och en vit skjorta med ränder på ärmarna).

 

Tillbaka