Mitt förhållande till Finlands kultur- och vetenskapsinstitut leder sitt ursprung från Rom på 1980-talet. Jag deltog i en kurs i konsthistoria som Jyväskylä universitet ordnade i Villa Lante år 1984. Kursen handlade om fornkristen och medeltida arkitektur och bildkonst. Själv forskade jag då i fornkristna täckta begravningsplatser, till exempel gamla Peterskyrkan. Senare har jag arbetat upprepade gånger vid Finlands Rom-institut som stipendiat och som lärare i konsthistoria.

Villa Lante har inte bara tjänat som bas i Rom, utan också spelat en central roll med tanke på nätverksbildande. Där har jag stiftat bekantskap med kollegor såväl från Italien som från andra länder, men också med överraskande många finländska kollegor. Ibland tycks det rentav som om jag skulle träffa en del av mina bekanta endast i Rom.

Först genom mitt arbete i London har jag kunnat bekanta mig ordentligt med Finlands nätverk av institut och kollegor som är verksamma i andra länder. Alla de evenemang – konferenser, utbildningar och så kallade höstdagar – som det nyligen tio år fyllda Finlands kultur- och vetenskapsinstitut rf ordnar är väsentliga med tanke på institutnätverkets interna samarbete. Dessa evenemang ger oss en möjlighet att mötas ansikte mot ansikte och att öppet diskutera frågor som berör oss alla. De uppmuntrar oss också att utveckla projekt i samarbete med andra organisationer, till exempel med olika centra som arbetar med konstfrämjande. Det har varit fint att få vara med i denna internationella gemenskap med likasinnade personer.

Finlands institut i London, som inledde sin verksamhet 1991, är en aktiv arbetsgemenskap där det är mycket på gång hela tiden. Institutets uppgift är att göra Finland mer känt i Storbritannien och Irland och att främja internationellt samarbete i länderna. Detta gör vi genom att förstärka samarbetsnätverken och genom att föra samman olika aktörer. Vi stödjer också internationalisering för finländska konstnärer, forskare och andra aktörer som verkar för samhället och kulturen. Finlands institut i London ingår inte bara i Finlands institutnätverk, utan också i nätverket EUNIC för europeiska institut som är verksamma i London.

Finlands institut i London är såväl ett vetenskapsinstitut som ett kulturinstitut. Utöver ett konst- och kulturprogram har institutet ett samhällsprogram, där det traditionellt också bedrivs forskning. Konsten, kulturen och samhället är i tät samverkan med varandra, och just nu arbetar vi för att i allt högre grad kunna förena de två programmens synvinklar och kompetenser.

Som chef för konst- och kulturprogrammet har jag fått bekanta mig med konstlivet i Finland, Storbritannien och Irland. Under de senaste åren har programmets insatsområden varit nutidskonst, design och arkitektur, men från och med 2016 kommer arkitektur att ersättas med fysisk teater. Vårt programutbud omfattar alltså i fortsättningen bland annat mer av modern cirkus.

Det känns som om jag under mina knappa två år i London har lärt mig mer nytt, bekantat mig med fler nya kollegor och upplevt mer kultur än jag sammantaget har gjort under tidigare år. London har ett oerhört rikt kulturutbud, men eftersom institutets verksamhet inte enbart begränsar sig till huvudstaden, har jag också fått bekanta mig med flera andra städer. Vi har till exempel samarbetat med brittiska och irländska residensprogram i fråga om konstnärsresidens och med Finlands kulturinstitut i New York när det gäller vårt gemensamma treåriga mobilitetsprogram Mobius.

Enligt min mening är konstnärsresidens ett av de bästa sätten att hjälpa samtidskonstnärer med internationalisering och nätverksbildande – i synnerhet om det är fråga om ett välskött residensprogram som vill stödja konstnären. I år kunde vi ordna ett residens för fyra bildkonstnärer och nästa år kommer åtminstone en finländsk keramikkonstnär att tillbringa ett halvt år i residenset på museet Victoria and Albert Museum.

Mobilitetsprogrammet Mobius förflyttar musei-, arkiv- och konstbranschens experter mellan Finland, Storbritannien och Irland. Deltagarna har en möjlighet att arbeta i några månader i någon intressant organisation utomlands, och vi har samarbetat med flera museer, arkiv och centra för nutidskonst i alla tre länder. Projektet har också stärkt vårt samarbete med Finlands kulturinstitut i New York.

Arbetet vid Finlands institut i London är intensivt, eftersom vårt arbetslag endast består av en direktor, två programchefer, en kommunikations- och evenemangschef, en förvaltningssekreterare och ungefär fem praktikanter. Det förutsätter att vår arbetsfördelning är flexibel och att vårt samarbete är tätt. Enligt min mening är det vår särskilda styrka att vi snabbt klarar av att ta tag i aktuella frågor och företeelser.