Slutet av 1800 går till historien som en starkt språkpolitisk epok då svekomaner och fennomaner tävlade mot varandra på många sätt. Situationen hade fått sin början redan i och med att Ryssland skilde Finland från Sverige, men då nationalromantiken och nationalismen fick sitt uppsving under ledning av Runeberg, Snellman och Lönnrot var en sammandrabbning att vänta.

Johan Richard Danielson växte upp som tonåring i ett Finland där finländarna hade ett "konstruerat förflutet”. Danielsons familj var i princip svenskspråkig, men han liksom hans bröder sattes i finskspråkiga skolor. Det är inte konstigt att Danielson i sitt politiska och historiska tänkesätt hade bland annat Snellman och Koskinen som förebilder.

Danielson gick med i politiken på 1880-talet på ett synligt sätt. Han var med och grundade den ungfinska tidskriften Valvoja och deltog i den politiska debatten om Finlands autonomi genom att publicera historisk forskning i ämnet. Studierna speglade en stark nationell ram och översattes till andra språk: svenska, tyska och även ryska. I vetenskapliga kretsar anklagades han för att blanda in en politisk synvinkel i historieforskningen och till råga på allt på ett sätt som äventyrade integriteten i forskningen. Men i finländarnas ögon fick han hjältestatus när han på 1880-talet publicerade ett svar på en bok av K.F. Ordin, som var ett angrepp mot Finlands ställning.

Under ofärdsåren anammade Danielson Yrjö-Koskinens synsätt på Ryssland. Undfallenhetslinjen var enligt hans mening det bästa alternativet. Han publicerade också i början av 1900-talet en pamflett vars titel var en fråga: "Mihin suuntaan? (’I vilken riktning?’).  Boken var ett politiskt ställningstagande till den inrikespolitiska situationen i Finland, men behandlade också den relativa undfallenhetens principer. De konstitutionella ansåg att Danielson valt fel sida, men i övrigt fick boken ett gott mottagande. Senare, i egenskap av minister utan portfölj, bytte han ståndpunkt och erkände att undfallenhetslinjen varit ett dåligt alternativ. Efter Yrjö-Koskinens död inträdde Danielson i gammalfinska partiets ledning. Danielson bytte efternamn till Danielson-Kalmari på J.V.Snellmansdagen 1907 tillsammans med flera andra finländare.

Källor

• Jukka Tervonen, "JR Danielson-Kalmari. Historiantutkija ja opettaja”. Gummerus tryckeri Oy: Jyväskylä, 1991.
• Vesa Vares, ”Danielson-Kalmari, Johan Richard”. Kansallisbiografia-verkkojulkaisu.  Läst 6.11.2014.
• Wikipedia, ”J.R. Danielson-Kalmari”. Wikipedia-verkkosivusto. Läst  6.11.2014.
• Historiallisia humanisteja-verkkosivusto, ”Johan Richard Danielson-Kalmari”. Läst 6.11.2014