Mina första universitetsstudier inföll i början av 1990-talet, en tid då studenterna ockuperade administrationsbyggnaden och en demokratisk förvaltningsmodell infördes. På sätt och vis var det kanske en guldålder då studierna ännu var ganska oreglerade och bildningsuniversitetet levde starkt. Jag minns särskilt mina första studieår med legendariska, fantastiska och personliga lärare som Matti Klinge, Rainer Knapas, Henrik Stenius och Henry Rask.

Vi hade en stark gemenskap bland de studerande som började samtidigt och jag träffade också min nuvarande man då. Jag minns hur vi samlades efter grundkursen i historia i Heimolas nedre våning på restaurang Pam Pam, som öppnade lämpligt då föreläsningarna slutade. Det var inte en eller två timmar vi satt där och förbättrade världen över en och annan öl.

Andra levande minnen är förstås disputationen, provföreläsningen för docenturen och några av de kurser jag hållit. Särskilt kommer jag ihåg ett proseminarium med många väldigt duktiga studenter, då vi integrerade undervisningen i skriftlig och muntlig framställning med arbetet. Det var väldigt lyckat och givande för alla som var med, tror jag.