Doctor of Philosophy 1986 (lingvistik), University of California, Berkeley
Filosofie magister 1977 och licentiat 1981 (engelska språket och litteraturen), Åbo Akademi
Master of Arts 1976 (språkvetenskap), Reading University
Biträdande professor i engelska 1989–1998, professor i engelska 1998-2002, tf. professor i allmän språkvetenskap 1993–1996, professor i nordiska språk 2002-, Helsingfors universitet
Professor II i nordiska språk 2006–2010, Universitetet i Tromsø, Norge
Leder doktorandprogrammet för språkforskning vid Helsingfors universitet 2013-
Forskningsintressen
Pragmatik, diskurs och media; konstruktionsgrammatik och konstruktionsdiskurs; minoriteter, dialekter, språkkontakt, identitet och variabilitet; språkpolicy, språksociologi, ideologi och tillämpad lingvistik
Mitt modersmål är solvdialekten (Solf i nuv. Korsholm, söder om Vasa). Under min skolgång i Vasa blev jag retad för min dialekt och lärde mig att inte tillskriva den mycket värde.
När jag i Kalifornien på 1980-talet studerade nordamerikanska ursprungsspråk insåg jag att vi i min hemby hade i princip samma språkliga utmaningar som det fanns på USA:s västkust. Jag insåg också att en ingående förståelse av minoritetsspråk (inkl. dialekter) och deras relation till standardspråk och till globala språk är nyckeln till en fördjupad förståelse av språk och kultur generellt och av vad som egentligen sker när språk kommer i kontakt med varandra.
Som professor i nordiska språk har jag haft möjlighet att bland annat genom fältarbete bekanta mig med dialekter och språkvarieteter i hela Norden. Fältarbetena har också inkluderat studier av språkkontakter mellan traditionella språk (såsom svenska, finska, samiska) och studier av flyktingars och nyanländas språk (såsom bosnier på landsbygden i södra Österbotten).
Språk = struktur + funktion
I min forskning har jag fokuserat två områden. Å ena sidan har jag koncentrerat mig på språkanvändning, språkfunktion och vad det innebär att som språkexpert ta ansvar för den kunskap vi språkforskare har och som vi måste dela med oss av till samhället i gemen till exempel via föredrag, artiklar och avhandlingar. Jag är för tillfället president för International Pragmatics Association och samredaktör för storverket Handbook of Pragmatics vid John Benjamins, som utkommer med 300 sidor per år.
Å andra sidan har jag koncentrerat mig på språket som system – fonetiken, prosodin, syntaxen, semantiken – och hur systemet samfungerar med de kognitiva, interaktiva, kulturella och historiska aspekterna på språket. Jag har speciellt under de senaste 20 åren varit aktiv med att föra fram ett konstruktionellt tänkande inom grammatiken, bl.a. genom att samredigera bokserien Constructional Approaches to Language (John Benjamins).
Funktion och system ser jag som två oskiljaktiga sidor av samma mynt, grammatiken, och det går inte att bortse från någondera sidan om man vill få en helhetsbild av språk och kultur. Grammatiken är den resurs vi har och den inkluderar också vår kunskap om diskursmönster, interaktiva mönster och kulturella mönster.
Av
Jan-Ola Östman (Tomas Sjöblom, red.)
Jan-Ola Östman
Jan-Ola Ingemar Östman
14.10.1951, Solf
Doctor of Philosophy 1986 (lingvistik), University of California, Berkeley
Filosofie magister 1977 och licentiat 1981 (engelska språket och litteraturen), Åbo Akademi
Master of Arts 1976 (språkvetenskap), Reading University
Biträdande professor i engelska 1989–1998, professor i engelska 1998-2002, tf. professor i allmän språkvetenskap 1993–1996, professor i nordiska språk 2002-, Helsingfors universitet
Professor II i nordiska språk 2006–2010, Universitetet i Tromsø, Norge
Leder doktorandprogrammet för språkforskning vid Helsingfors universitet 2013-
Forskningsintressen
Pragmatik, diskurs och media; konstruktionsgrammatik och konstruktionsdiskurs; minoriteter, dialekter, språkkontakt, identitet och variabilitet; språkpolicy, språksociologi, ideologi och tillämpad lingvistik