Mitt behov av att få grepp om helheter har gjort att jag ständigt försökt närma mig språk från nya perspektiv. Varje språk och varje dialekt är i sig ett nytt perspektiv – därför har jag i tillägg till forskning om engelskan, om nordiska språk och om finskan bland annat forskat i hualapai (ett yuman-språk i Arizona) och i finlandssvenskt teckenspråk.

Varje universitet ger också sitt specifika perspektiv på livet; jag har studerat vid Åbo Akademi, vid Reading University i Storbritannien, vid University of California i Berkeley och jag har varit gästforskare och undervisat i längre perioder (över 3 mån.) vid Universiteit Antwerpen i Belgien, vid Koninklijke Vlaamse Academie van België i Bryssel, vid Universitetet i Tromsø och vid Albert-Ludwigs-Universität i Freiburg i Tyskland.

Jag kom till Helsingfors universitet 1989 och jag var länge professor i engelska; här lärde jag mig det globala. Men jag ville gå djupare in i detaljerna: jag var tf. professor i allmän språkvetenskap i tre år och år 2002 fick jag den anrika ”dialektprofessuren” i nordiska språk. Jag har speciellt under de senaste femton åren samarbetat med andra nordiska forskare i flera projekt (projektet Moderna importord i språken i Norden) om globalisering och språkkontakt, ScanDiaSyn-projektet om nordisk dialektsyntax, SLICE-projektet om standardspråkens status, Parallellspråksnätverket om språkpolicyer i universitetsutbildningen) för att få nya perspektiv och en djupare förståelse av dagens senmoderna samhällen i Norden och av vad ett språkligt perspektiv på dem kan erbjuda internationell forskning.