Mina tidigaste bästa minnen är från sent 1980-tal då jag var ordförande för arkeologistudenternas ämnesförening Fibula ry. Det var tider det! Bekymmerfritt studentliv med fester, utflykter till forntida ruiner, nordiska studentevenemang …

De ”ännu bättre minnena” har att göra med min utexaminering. Min pro gradu-avhandling skrev jag 1994. Efter det bildade jag familj och började leda arkeologiska utgrävningar runt om i Finland. Min utexaminering blev hela tiden uppskjuten och jag hade dåligt samvete ända tills jag slutligen i januari 2011 bestämde mig för att göra något åt saken.

Jag hade hela tiden försäkrat både mig själv och andra om att jag bara hade ”lite kvar att studera”. Snart blev jag ändå tvungen att inse att jag hade bedragit till och med mig själv. Jag är trots allt mycket nöjd över att jag återupptog mina studier vid universitetet. Därmed fick jag nämligen njuta av den bästa tidsperioden i mitt liv hittills: två år av heltidsstudier, fantastiska människor och intressanta och inspirerande föreläsningar. Slutligen, efter att ha samlat ihop dryga 130 studiepoäng till, utexaminerades jag som filosofie magister i december 2013. Bättre sent än aldrig brukar det sägas, och i mitt fall tycks det verkligen vara sant, i alla fall då det gäller mina studier.

Nedan bilder på Jan Fast från länge sedan och från 2014.