Jag blev utnämnd till professor i germansk filologi, med särskild vikt vid modern tyska, från och med början av höstterminen 1999. Samtidigt blev jag också prefekt för den dåvarande Tyska institutionen. Jag var verksam som prefekt fram till institutionsreformen 2010 då vi germanister blev en del av Institutionen för moderna språk. Sedan arbetade jag som läroämnesansvarig tills jag blev pensionerad i augusti 2014. Min arbetstid var ganska jämnt fördelad mellan undervisning, handledning, forskning och förvaltningsuppdrag.

Redan i början av min karriär vid Helsingfors universitet fick jag delta i en ledarskapskurs inom personalutbildningen. På kursen fick jag många aha-upplevelser och under första vårterminen insåg jag att jag så småningom hade börjat begripa wie der Hase läuft, alltså hur saker och ting ska skötas.

Jag kunde ta en andningspaus från rutinerna vid institutionen genom det tre månader långa stipendiet Wiedereinladungsstipendium som jag fick av stiftelsen Alexander von Humboldt-Stiftung. Jag tog tjänstledighet och besökte Universität Augsburg, Universität Passau och Institut für Deutsche Sprache i Mannheim i början av år 2007. Jag tillbringade en månad på vart ställe och höll bland annat flera föredrag om pragmatiska fraseologismer.

Den största höjdpunkten upplevde jag kanske ändå i april 2007. Jag fick ett oväntat samtal från Deutscher Akademischer Austauschdienst och fick höra att jag hade tilldelats priset Jacob und Wilhelm Grimm Preis 2007. Det är ett hederspris som årligen delas ut till utländska germanister. Jag tog emot priset vid en festlig tillställning i Berlin den 16 juni 2007 av Dr. Thomas Götz, som var Tysklands ambassadör i Helsingfors åren 2011–2014. Han är också en efterfrågad talare på läroämnets evenemang.

Den soliga högtidsdagen fick även min make att bli förtjust i Berlin. Till följd av detta skaffade vi oss en andrabostad i Berlin – där går det bra att forska även under pensionen. I priset ingick också ett forskningsstipendium som möjliggjorde en period av forskning vid ett valfritt universitet. Således tillbringade jag maj månad 2008 vid Universität Leipzig. Korpusen som jag kom åt där har gett upphov till flera artiklar.

Under våren 2008 kom emellertid också en störtflod av pro gradu-avhandlingar, eftersom övergångsperioden för examensreformen gick ut. Jag tillbringade dagarna vid universitetet med att forska, och om kvällarna granskade jag fjorton pro gradu-avhandlingar på tre veckor. Detta sammanhänger med den följande höjdpunkten i min karriär. Att handleda studenter i avhandlingsskrivande har alltid varit det undervisningsuppdrag som tilltalat mig mest. Institutionen för moderna språk uppmärksammade mitt idoga arbete och 2011 tilldelades jag ett hederspris för mina insatser i pro gradu-handledning.

Oförglömliga höjdpunkter har förstås också varit festsymposierna med deras tillhörande festskrifter. Höjdpunkten för 60-årssymposiet var inte bara det vetenskapliga programmet, utan också germanistkörens uppträdande. Jag blev obeskrivligt lycklig när kören på min önskan uppträdde med Einojuhani Rautavaaras verk som leker med språkvetenskapliga begrepp, Ludus verbalis, eller rättare sagt dess delar 1 och 2, Personalia och Temporalia. För en lyckad germanistkonferens i Helsingfors 2012 får jag däremot tacka det enhetliga samarbetet från arrangörernas sida. Också festsymposiet som ordnades till ära av min kollega Jarmo Korhonen och mig sommaren 2014 i samband med våra pensioneringar var en oförglömlig tillställning. Under symposiet fick jag också ta emot festskriften som sammanställdes till ära av min 65-årsdag.

Jag blev pensionerad vid gott mod och fortsätter att forska och handleda så mycket jag orkar genom ett professor emerita-avtal.